lyssningsknark

Jag hade, precis som säkert många andra, gett upp hoppet om en ny Blur-skiva. Ett tag pratades det mycket om att bandet hade umgåtts i en studio i Hong Kong, men Damon Albarn slaktade allt när han uppgav att det inte blev speciellt mycket av det där Hong Kong-försöket och istället släppte sitt soloalbum "Everyday Robots". Tydligen tyckte Graham Coxon annorlunda, då han jobbade vidare med materialet tillsammans med Stephen Street, veteran när det gäller att producera Blur-skivor. På "13" och Graham-lösa "Think Tank" var det dock inte Street som höll i reglarna, så det var ett tag sedan han jobbade med bandet senast. Det ska sägas att det var ett tag sedan bandet jobbade med nytt material också, ska väl sägas, med undantag för singeln "Under The Westway" och Record Store Day-låten "Fool´s Day". "Think Tank" kom ut 2003 och senast Graham var med var alltså 1999, på den spretiga "13". Spretigt lär det även bli den 27:e April, då nya albumet "Whip It" släpps. Första smakprovet kom idag och visst låter det Blur om "Go Out". Jag får vibbar från flera olika skivor, Parklife-feeling ("London Loves"), The Great Escape-vinkar ("Entertain Me") och även lite vibbar från 1997 års självbetitlade skiva ("Death Of A Party"). Och lite "Think Tank" ryms också i låten, då ja tycker att den har stänk av "On The Way To The Club". Inte några tokhits direkt, något man kan reagera på, och "Go Out" är inte heller en låt med arenarefräng a' la "Girls & Boys" eller "Parklife". Det är istället en låt som växer för varje lyssning, en låt med en försiktig hook som långsamt gräver sig in i lyssnarens medvetande och innan man hunnit säga "Beetlebum" så sitter den där. Och den förtjänar att vara där, "Go Out" är en bra låt. Jag ser fram emot den 27:e April.