Tisdagsoldies: Rolling Stones
Jag sitter hemma och är sjuk, och försöker därför liva upp tillvaron med lite bra musik. Vad kan då fungera bättre än Rolling Stones gamla pärla "Jumping Jack Flash"? På youtube hittar jag bara liveversioner av denna vansinnigt bra låt, men det får duga. Som en bonus slänger jag in en demoversion som Guns N Roses gjorde en gång, och enligt rykten hade tänkt använda på någon av "Use your illusion"-skivorna.
Rolling Stones
GnR
GnR
Måndagscovern: Hallelujah
Leonard Cohens "Hallelujah" är en av de låtar som är betydligt mer känd i andras versioner än i originalartistens. Det kanske inte är så konstigt då för ovanlighetens skull många av de covers som gjorts på dena låt är flera mil bättre än originalet, som är såsigt indränkt i hemska gospelkörer, fruktansvärt 80-talsljud och en alldeles för låg tonart. Här har jag plockat fram de två versioner som är bäst + originalet. De som trängs på förstaplatsen när det gäller bästa covern är Rufus Wainwright och Jeff Buckley, och jag håller nog den sistnämndas version högst. Här har ni alla tre för jämförelse.
Leonard Cohen:
Jeff Buckley:
Rufus Wainwright (live)
Jeff Buckley:
Rufus Wainwright (live)
Söndagsvideon: All nightmare long
Det bästa jag hört från Metallicas senaste skiva är en låt vid namn "All nightmare long", där de återvänt till trashrötterna och kombinerat detta med en snygg video med lite samma feeling som deras gamla klassier "One". Det är en lite småäcklig video med labbförsöksbilder och tecknade figurer, allt komplett med lite roliga undertexter. Sen är det alltid kul att höra Kirk spela ett gitarrsolo igen, då det var ont om den varan på förra skivan "St. Anger". Så här är alltså nästan nio minuter långa "All nightmare long".
Och bara för att det är söndag igen: Lika som bär, nu med trillingar! George Harrison, gitarristen i Soundtrack of out lives (i mitten på bilden där de får något pris) och Russell i filmen Almost Famous. Slående lika, tycker jag i alla fall!
Och bara för att det är söndag igen: Lika som bär, nu med trillingar! George Harrison, gitarristen i Soundtrack of out lives (i mitten på bilden där de får något pris) och Russell i filmen Almost Famous. Slående lika, tycker jag i alla fall!
Lördagsgodis: Keane
Keane är ett band som jag aldrig riktigt accepterat att jag kanske gillar, men efter att ha lyssnat på deras första skiva, "Hopes and fears", så kan jag ju säga att jag i alla fall gillar de första fem låtarna. Hade resten av skivan varit lika bra hade den varit bland världens bästa, nu är den tyvärr inte det. Men den börjar bra i alla fall, till skillnad från bandets senare skivor (som verkar bestå av inget annat än skräp) och här har vi första låten, "Somewhere only we know", en grym låt som jag gillar mer och mer för varje gång jag hör den. Som en bonus slänger jag också in nummer två på skivan, "This is the last time", även den en fantastisk låt.
Fredagsanonymt: Black Kids
Ok, jag vet inget mer om det här än att syrran gillar Black Kids låt "Look at me (when I rock wichoo)", och att det faktiskt är en sjukt svängig låt. Riktigt bra helt enkelt, och mig veterligen, inte helt känt. Lyssna!
Torsdagslive: Wilco
En av de bästa skivor jag äger är en live-skiva med Wilco, titulerad "Kicking Television". Det är inte så konstigt då de här grabbarna är ett av världens bästa liveband. Sångaren och låtskrivaren Jeff Tweedy gör ibland soloturnéer, och det är inga dåliga spelnngar det heller, trots att det inte riktigt går upp mot bandets vansinnigt bra spelningar. Här har jag plockat fram något man kan kalla semi-liveklipp, det är två låtar från två olika tillfällen hos Letterman. Då jag inte riktigt räknar detta som äkta live, med riktig publikrespons och ett helt set med låtar, så är det i alla fall bra ljud här. Därför blir det "War on war" och "Hummingbird", två av bandets många musikaliska höjdpunkter.
War on war
Hummingbird
Hummingbird
Onsdagsnytt: Bob Hund
Det blir ett band idag som när som helst platsar under kategorin "Torsdagslive". Men nu är det så att de släpper ny skiva och då måste de ju nämnas på en onsdag, som faktiskt är stora skivsläppardagen. Nya skivan ska vara lite lugnare än tidigare verk, och det är väl inte så konstigt då det var många år sedan grabbarna gjorde en skiva som Bob Hund. Nya skivan heter något så fint som "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" och första singeln heter "Tinnitus i hjärtat". Och visst är det lite lugnare än förr, men det är fortfarande ruskigt bra! Här har ni låten som ska bryta väg för skånepågarnas nya släpp:
Tisdagsoldies: Alice Cooper
Gamle chockrockaren Alice Cooper var en av de första i rockvärlden att göra en scenshow på att sminka sig. Men han gick också steget längre, genom att ha en scenshow utäver det vanliga. Stora äckliga ormar runt halsen kombinerades med att han i slutet av spelnigarna giljotinerade sig själv. Givetvis har killar som Marilyn Manson insprirerats en hel del av detta, även Bowie tyckte att det var intressant och knyckte på 70-talet väl valda delar av Coopers stil. Här har jag plockat fram "School´s out", en riktig klassiker i sammanhanget, som lite fin tisdagsnostalgi.
Måndagscovern: Give a little bit
Ni kanske hörde en vedervärdig version av låten "Give a little bit" i julas? Med "sångare" som Dolph Lundren och Andreas Wilson? Där hade de knyckt Goo goo dolls arrangemang av låten ganska rejält, men inte ens de har gjort originalet. Det är nämligen betydligt äldre än så, Supertramp fick till låten för första gången för några decennier sedan. Här har vi ett liveklipp från Supertramp, Goo goo dolls fanvideo och för ert goda humör, ett kort klipp när Dolph tar i ända från tårna!
Supertramp:
Goo goo dolls:
Dolph!
Goo goo dolls:
Dolph!
Söndagsvideon: Black or white
Jag känner att jag måste ha med min gamla favorit Michael Jackson här, han måste vara kungen av snygga popvideos. Det finns ju en del att välja på när det gäller herr Jackson; "Scream", "Thriller", "Billie Jean", "Bad", "Do you remember" osv. Men den bästa, både när det gäller musik och video, tycker jag är "Black or White". Komplett med en rätt känd barnskådis, indianer och lejon har Michael lyckats att göra en fantastisk musikvideo som måste kostat många skjortor.
Här finns den: http://www.youtube.com/watch?v=5UO_F3I9gJE
Och så bara för att det är söndag: Lika som bär - Kim Wilde och Johan Palm
Vem är vem egentligen?
Och så bara för att det är söndag: Lika som bär - Kim Wilde och Johan Palm
Vem är vem egentligen?
Lördagsgodis: Barenaked ladies
Precis som igår så är detta också en "tv-serielåt", fast mer frekvent visad än "Buildings & Mountains". Barenaked Ladies låt "The history of everything" är nämligen vinjett till serien "The big bang theory", en serie som stundtals är lika bra som dess presentationslåt. Det är en låt som kanske kan ses som en modern version av REM:s "It´s the end of the world as we know it", fast textmässigt med en catch som är tvärtom. Istället för att inrikta sig på slutet av planeten så har Barenaked Ladies skrivit en låt om livets uppkomst, och sen hela historien fram till idag. Inte illa för att bara ha två minuter på sig. Låten går dessutom i ett lika vansinnigt tempo som REM:s gamla dänga, och är tokrolig på ungefär samma sätt. Har ni sett serien och vill höra hur vinjetten fortsätter, lyssna här. Har ni inte sett serien men ändå vill höra låten, lyssna då här. Har man sett serien och hatat vinjetten, ja då kanske det är bäst att man inte klickar på klippet.
Fredagsanonymt: Republic Tigers
Jag kollade lite på ett tv-program förra veckan som heter "Chuck". Där hörde jag helt plötsligt en helt otroligt bra låt och var därför tvungen att surfa runt lite och ta reda på vad det var för något. Efter en kvarts googlande hittade jag Republic Tigers och låten "Buildings & Mountains", och lyckligtvis var det rätt låt. Det var ovanligt svårt att hitta studioversionen på Youtube, så här följer två klipp: ett liveklipp från Letterman, och en antagligen väldigt olaglig video med studioversionen (vi får väl se hur lång tid det tar innan Warner Music Group uppmärksammar detta och stänger ner denna video):
Torsdagslive: Beatles
30:e January 1969 höll Beatles sin sista konsert (och den första på väldigt länge, då de 1966 bestämde sig för att sluta spela live). Detta gjorde de på Abbey Roads tak i London. Tråkigt nog klagade några grannar över oljudet, så bandet fick sluta spla lite tidigare än beräknat. Som tur är hann de med den här låten. "Don´t let me down" är bland det absolut bästa man kan hitta i bandets katalog, och visst är det ett fräsigt klipp? Kolla bara in grabbarnas kläder och skägg, tidstypiska för det Beatles som, när detta klippet spelades in, snart inte skulle finnas längre.
Onsdagsnytt: Florence Valentin
Fantastiska Florence Valentin släpper i dagarna ny skiva. Det låter fortfarande mycket Clash och Håkan Hellström om pojkarna, men de har kryddatbdet med lite influenser från Glasvegas. Nya singeln "Spring Ricco" är lysande, och vill man lyssna på resten av skivan kan man gå in här: www.myspace.com/florencevalentin
Tisdagsoldies: Ebba Grön
Idag bjuder jag på den bästa punk som någonsin gjorts i Sverige: Ebba Grön! Mellan -78 och -82 lirade dessa grabbar ihop innan Thåström tog steget vidare med Imperiet, och vilka låtar de hann med att göra under dessa år. "Häng Gud", "Det måste vara radion", "Tittar på TV" och "Scheisse" är bara några av de lysande verk som finns i Ebba Gröns katalog. Och så den här, "Va ska du bli?", min personliga favorit som Thåström fortfarande spelar live ibland. Håll till godo!
Måndagscovern: About you now
Timo Räisänen gjorde en coverskiva för ett tag sedan och passade då på att göra en egen version av Sugababes "About you now". Det är ingen överdriven skillnad på låtarna, förutom att Timo har gjort en lite mer gitarrbaserad och tillbakalutad version. Och att han visat att även mainstreamband som Sugababes gör fina låtar emellanåt.
Sugababes
Timo
Timo
Tidig 90-talspop: Merrymakers & Monostar
Jag tänkte tänja lite på ordet "tidig" och därför spela två låtar från -98 idag. För att börja med 98-vågen har jag plockat fram Merrymakers, ett litet okänt popband som hade minihitar med låtar som "Saltwater drinks" och "April´s fool". Det är den senare låten jag är mest förtjust i, den blandar Beatles och Abba på ett ytterst tydligt sätt och får därför en lätt komisk effekt, men är trots sina (antagligen avsiktligt) uppenbara stölder en lysande poplåt.
Det andra exemplet från detta år är Monostar, som antagligen var lite större än Merrymakers. Deras skiva "The airport" innehåller en rad fina låtar, som "Speed your love" och "Jee is a loser". Det är den senare som är min favorit i detta fall också, en helt otroligt lysande poplåt som verkligen andas Sverige. Med dessa band tänkte jag nu avsluta min odyssé i den svenska popvärlden för denna gång.
Det andra exemplet från detta år är Monostar, som antagligen var lite större än Merrymakers. Deras skiva "The airport" innehåller en rad fina låtar, som "Speed your love" och "Jee is a loser". Det är den senare som är min favorit i detta fall också, en helt otroligt lysande poplåt som verkligen andas Sverige. Med dessa band tänkte jag nu avsluta min odyssé i den svenska popvärlden för denna gång.
Här är bandens Myspace-sidor där tidigare nämnda låtar finns:
www.myspace.com/merrymakers
www.myspace.com/monostar
www.myspace.com/merrymakers
www.myspace.com/monostar
Tidig 90-talspop: Stonecake & Pontus & Amerikanerna
Jag har insett att två veckor inte riktigt räcker till för alla de band jag vill lista här, och då har jag säkert glömt en del ändå, så idag dänger vi till med två stycken dunderhits. Jag börjar med Stonecakes "Tuesday afternoon" som var en megahit för många år sedan. Det är inte så konstigt, i och med att det är en grym låt på det annars ganska så spretiga och förvirrande albumet "Under the biketree".
Pontus & Amerikanerna var ett lättsmält popband som sjöng på svenska och fick hits med låtar som "Kapten sol", "Godmorgon Columbus" och "Innan sommaren tar slut". Och då tråkigt nog inte den sistnämnda låten, den överlägset bästa i deras katalog, finns på Youtube så får ni nöja er med kultklassikern "Godmorogn Columbus", en låt jag diggade stenhårt när jag gick i mellanstadiet.
Pontus & Amerikanerna var ett lättsmält popband som sjöng på svenska och fick hits med låtar som "Kapten sol", "Godmorgon Columbus" och "Innan sommaren tar slut". Och då tråkigt nog inte den sistnämnda låten, den överlägset bästa i deras katalog, finns på Youtube så får ni nöja er med kultklassikern "Godmorogn Columbus", en låt jag diggade stenhårt när jag gick i mellanstadiet.
"Tuesday afternoon" (Ta det lugnt med att titta på denna video om du som jag inte gillar ormar. Mitt tips är i så fall att bara lyssna och stänga av skärmen så du slipper se de hemska djuren)
"Godmorgon Columbus"
"Godmorgon Columbus"
Tidig 90-talspop: Cardigans
Innan Cardigans blev vrålstora med låtar som "Lovefool", "Been it", "Erase & rewind" och "My favourite game" var de ett litet popband som släppte två ganska smala skivor med små medel. "Rise and shine" är hämtad från andra albumet och det var faktiskt så här bandet lät innan de slog igenom på stort. På många sätt bättre enligt mig.
Tidig 90-talspop: Wannadies
Jag skrev lite om Wannadies senare bedrifter här på bloggen för ett tag sedan, men nu struntar vi i dem och lyssnar på Skellefteå-bandets kanske mest kända låt, från tidigt 90-tal. "You and me song" heter den, och är bland det bästa dessa norrlänningar fått till, tillsammans med klassiker som "Love in June", "Hit", "Shorty", "Friends", "Never killed anyone" och "Lucky you". Det blev en rejäl lista, men så är det när man har med bra band att göra.
Tidig 90-talspop: David Shutrick
David Shutrick var en kille som hade lite hits under början av 90-talet och nu kvalificerar in i kategorin "Var är de nu?". Jag minns att jag hörde just denna låt ofta på radion på morognen när jag låg och drog mig i sängen i väntan på inspiration att gå till skolan. Jag vet inte om "Container" hjälpte min motivation något, men jag tyckte den var bra, och det tycker jag fortfarande, så här är den:
Tidig 90-talspop: Atomic Swing
Atmoic Swing var bland de bästa svenska band man kunde höra på 90-talet. och deras comeback för några år sedan gick inte av för hackor heller. Deras turnéstopp i Arvika hör till de bästa spelningar jag någonsin sett, med en Niclas Frisk i toppform och Micke Lohse inte långt efter. Men nu ska vi fokusera på 90-talet, och det gör man väl bäst genom bandets grymma låt "Stone me inteo the groove", en milstolpe inom svensk popmusik. Lyssna bara på Frisks gitarrspel, bättre än så får man leta noga efter. En klassiker så här på en tisdag, helt enkelt.
Tidig 90-talspop: Caesar´s Palace
Innan Caesar´s Palace fick en stor hit med "Jerk it out" och bytte namn till bara Caesars hann de faktiskt med en del annat. Jocke Åhlunds band släppte i början av 90-talet skivan "Youth is wasted on the young" och släppte den lysande, numera tråkigt nog bortglömd av de flesta, "(I´m gonna) Kick you out". Och trots att jag gillar bandets senare riktning är det när de låter så här som jag tycker de är som bäst. Lyssna!
Tidig 90-talspop: Kent
Det många glömmer när det gäller Kent var att de från början var ett ganska smalt pop-band i början av 90-talet, efter det att att de hade bytt namn från hemskheter som "Havsänglar" och "Jones & giftet och innan de blev vrålstora i början av 2000-talet med "Vapen & Ammunition". Jag, som är snobb när det gäller Kent, tycker förstås att de var mycket bättre i början, speciellt på de två första skivorna. Därför har jag plockat den bästa låten från debutalbumet (som konstigt nog inte blev en singel); "Blåjeans". Hur många gånger man än spelar denna låt blir den aldrig uttjatad, riffet är fortfarande lysande, texten smått genialisk. Så här är den:
Tidig 90-talspop: Pineforest Crunch
Det här är riktig nostalgi för mig: "Cup noodle song" med Pineforest Crunch. Ett svenskt band jag såg på Voxpop som yngre, och som fick väldigt många röster av sångerskans pappa som måste haft en skyhög telefonräkning. Annars har jag inte så stor koll på vad som hände med Pineforest Crunch, antagligen gjorde de några plattor och splittrades sen, för idag finns de inte. Men "Cup noodle song" var en riktigt bra låt, och tydligen fattade även bandets föräldrar det.
Tidig 90-talspop: This Perfect Day
This Perfect Day var ett gäng som gjorde mer eller mindre perfekta poplåtar under 90-talet, och här har jag plockat fram den bästa. "Fishtank" är ett lysande exempel på hur man kan använda en synth på ett snyggt sätt, kombinerat med ett lysande sångare, bra driv och ganska lustiga gitarrlicks. Videon är regisserad av självaste Klas Åhlund (medlem i Teddybears Sthlm) som också gjort legendariska reklamfilmer som "Enya är inte rave, det är techno" och "Vet du vad man får då? Hasch". Men här har vi alltså TPD i sin allra finaste form:
Tidig 90-talspop: Brainpool
Brainpool var det band på 90-talet som kanske var mest inspirerade av Beatles och den nya Britpopvågen, men samtidigt handlade det här mycket om ren Powerpop med inslag från 70-talsband som Cheap Trick. Och det är just en av de mer ösiga tidiga låtarna jag hittat på Youtube (för "Bandstarter" har väl alla redan hört till leda); "Our own revolution" från Brainpools första album "Soda". Här öser pojkarna på i bästa Rick Nielsen-style i en lysande poplåt. Sångaren i bandet, Janne Kask, håller numera på att utbilda sig inom medicin medan de andra grabbarna har fortsatt med Brainpool som trio. Sedan frilansar de också lite, Christoffer Lundqvist lirar tex en del med Gessle (som för övrigt var delägare av Brainpools skivbolag Jimmy Fun Music när det begav sig, och dessutom har lagt lite handklapp på "Bandstarter"). Men det är nu och vi ska istället fokusera på hur det var då Brainpool var unga och fulla av popenergi. "Our own revolution":
Tidig 90-talspop: Olle Ljungström
Olle Ljungström har varit med i svängen ett tag, till och med så länge att han fått en egen dokumentär. Den såg jag för övrigt förra veckan och var hänförd över ett detta otroliga porträtt av en plågad själ och speciell låtskrivare. På 90-talet fick Olle sitt stora genombrott med låtar som "Hur långt kan det gå?", "Som man bäddar" och "En apa som liknar dig". Och så denna låt, som han knycket stora delar av Springsteens "My father´s house" till, men det gör inget, för "Jag och min far" är blad det största som gjorts på det svenska språket. Olle släpper dessutom ny skiva nu i dagarna, om man vill lsmyglyssna på den kan man klicka på denna länk: www.myspace.com/olleljungstrom
Tidig 90-talspop: Popsicle
Popsicle var ett av de där lysande banden i början av 90-talet. Med den kanske fulaste sångaren, Andreas Mattson var inte Brad Pitt-snygg direkt. Desto bättre skrev han lysande låtar och sjöng som en indiegud, på senare år har han även gjort soloskivor och begått det stora smakbrottet att tillsammans med Niklas Frisk skriva låtar åt Peter Jöback. Men det glömmer vi nu och lyssna istället på två av Popsicles absolut bästa låtar, "Hey Princess" och "Not forever".
Tidig 90-talspop: Jakob Hellman
Jag tänkte smälla på med lite svensk popmusik under det tidiga 90-talet, denna guldålder som uppmärksammas för lite. Och därför börjar jag med en 80-talslåt, "Hon har ett sätt" med Jakob Hellman. Varför, kan man då fråga sig. Det finns massor av anledningar: för att hans bästa låt "Tåg" inte finns på Youtube, för att han antagligen var en ganska viktig anledning till varför svensk pop äntligen började bli riktigt bra, och givetvis för att det här är lysande. Från "...och stora havet", en av de bästa skivor som någonsin gjorts och tillika Jakobs Hellmans enda album, kommer denna klockrena låt (som Jumper faktiskt gjorde en riktigt bra cover på några år senare)
Söndagsvideon: Feist
Det är hög tid för mig att börja plocka fram riktigt snygga musikvideos på söndagarna, och varför inte börja med Feists fantastiskt fina "1234". Denna video är gjord i en enda tagning, vilket är otroligt imponerande med tanke på koreografin, speciellt i slutet. Dessutom är det ju en riktigt bra låt. Kolla in och förundras över hur de lyckas få till dessa minuter med bara några kameror, ett rum och ett stort antal dansare.
