lyssningsknark

Näst bästa skivan i år tycker jag att Niccokick fick till med "The good times we shared, were they so bad?". Några år tidigare hade detta band spottat ur sig en pärla i och med deras debutalbum, och det är svårt att säga om uppföljaren toppar förstasläppet, men minst lika bra är den. När jag hörde förstasingeln "The poet" för första gången var jag lite besviken, men efter ytterligare några lyssningar växte låten och kom att bli en av min favoritlåtar i år. "Teenage love" är en låt i samma klass och betydligt fler låtar från denna platta skulle kunna bli singlar. 
 
   

Dennis Wilson var den vilde medlemmen i Beach Boys och drunknade i slutet av 70-talet. Han ansågs också av många som den minst begåvade (Dennis spelade trummor och bidrog sällan med låtar innan 70-talet), men detta är inte helt rätt. Hans hyllade soloskiva "Pacific Ocean Blue" kombinerat med hans låtar på några Beach Boys-album under 70-talet visar att han var kompetent både som sångare och låtskrivare. Här har jag plockat fram den antagligen mest kända av hans Beach Boys-låtar, "Forever", en låt som Dennis spelade upp i telefon för sin otroligt kritiska pappa och fick beröm för ovanlighetens skull. Det är en snygg låt, med ett lite mer mjukt anslag och desperat uttryck än många låtar gjorda av Dennis bröder, lyssna på den och kolla även upp herr Wilsons solo-låtar, de finns att få tag på i en ny utgåva av "Pacific Ocean Blue".

Cembalo, eller Mozartpiano som jag och Therese brukar kalla det, är en liten trevlig föregångare till pianot. Den har en annan klang än pianot, med betydligt plinkigare ljud och kortare ringningstid, vilket en del populärmusiker tagit vara på. Man kan höra en cembalo i så olika låtar som Rolling Stones "Yesterday´s papers" och Yngwie Malmsteens "Trilogy Suite" (men vad gäller Malmsteen så är jag nästan 100 % säker på att det handlar om ett keyboard med cembaloljud. Ett annat fint exempel är REM:s "Half a world away". Men, tänker ni när ni börjar lyssna på dena pärla, det där är väl någon slags orgel. Javisst är det så, men sen kommer cembalon in och runt 01:30 börjar den bli mer viktig för arrangemanget. Njut av Michael Stipes röst och en välstämd cembalo så här på Lucia-dagen!

      

Mellotron är ett riktigt lattjo instrument. Man kan nästan säga att det är den första samplern, fast en väldigt analog variant. Instrumentet har klaviatur precis som ett piano, men inuti ser det annorlunda ut; mellotronen har en massa små rullband med ljud på som är fästa till varje tangent. På dessa rullband finns i då alltså inspelade ljud med olika tonhöjd, och varje rulle är (om jag inte minns fel) åtta sekunder lång. Håller man ner en tangent längre än så dör alltså ljudet ut. Detta är ett riktigt coolt instrument som exempelvis kan höras (om man lyssnar noga i slutet) på Oasis gamla dunderhit "Wonderwall". Det mest kända exemplet måste dock vara gjort ett band som Oasis, och många andra, inspirerats mycket av, nämligen Beatles. Deras "Strawberry fields forever" är ett lysnade exempel på hur man kan använda en mellotron. Lyssna bara på det briljanta introt.

Jag avskyr verkligen melodifestivalen, det är samma tugg varje år och det verkar bara som att kvaliteten sjunker ytterligare ett snäpp för varje år. Konstigt nog verkar publiksiffran ändå öka för detta jippo. Det är egentligen bara ett sätt för usla låtskrivare att tjäna mycket pengar och inte så nogaräknande artister att få en större publik snabbt, sen göra en halvtaskig skiva med en schlagerhit på och sälja hemska mängder plattor. Men ibland dyker det upp undantag som har riktigt bra låtar. För några år sedan skrev Sebastian och Peter Kvint "When the night comes falling" och ställde upp med den. Låten var givetvis lite för bra för att vinna en sån pisstävling som Melodifestivalen, men var definitivt bland det mest välkomponerade jag någonsin hört i denna tävling. på tal om tävling är ju Sebastian gammal Idol-deltagare, ett annat hemskt program. Trots att killen alltså har ställt upp i två såna här avskyvärda program tycker jag att han är riktigt bra. För det första för att han är en jävel på att sjunga, för det andra för att han skriver lite bra låtar då och då och för det tredje för att han gjorde båda dessa outhärdliga program lite lättare att genomlida (om man nu tittade på dem). Men det är nog fortfarande väldigt politiskt inkorrekt att tycka om Sebastian, men det gör jag ändå. Här får ni en av det bästa från en usel tävling (det kanske inte låter så mycket att ha, men det är det): "When the night comes falling"

"Built to last" är definitivt en av de bästa låtarna som gjordes förra året. Melee heter det ganska anonyma bandet som gjort den och de har gjort den bra. Det är en klockren poplåt med snygg melodi som sångaren förmedlar riktigt bra. Alla instrument gör också precis vad de ska, alla spelar alldeles lagom mycket, och sen har vi de varma bakgrundskörerna som verkligen lyfter låten. Det är konstigt att denna låt inte blev en större hit än vad den blev. Den är nämligen riktigt riktigt bra.

När man hör att någon gillar CCR kan man genast få rysningar av obehag och komma att tänka på hemska afterskicovers på låtar som "Proud Mary" (det måste vara en av de mest uttjatade låtarna någonsin) och "Have you ever seen the rain". Och visst har de gjort låtar som många inte skulle vara stolta över. Men man får inte glömma att CCR gjorde en hel del riktigt bra låtar under sin karriär också (dessutom är alltid deras originalversioner av deras monsterhits som just "Proud Mary" flera divisioner bättre än coverbandens). Här har jag plockat fram en av de absolut bästa: "Lookin´ out my back door" från 1970. Här har vi John Fogerty i fin form, med ett snyggt kompande band och ett ganska lustigt takt och tempobyte på slutet. Lyssna och förundras av att vissa band är bättre än vad man tror.