lyssningsknark

som droger för dina öron

Debattartikel: Pratig publik

Kategori: Debatt

För några dagar sedan var jag på en spelning. Det var en fantastisk spelning, det vet jag för jag både tittade och lyssnade. Tyvärr gjorde inte alla i publiken samma sak. Först har vi de som står och pratar med varandra under låtarna - vad är det som är så viktigt att det inte kan säga senare? Varför köper du biljetter till en konsert om du ändå inte tänker uppleva den, utan bara befinna dig i lokalen? Du förstör inte bara upplevelsen för konsertbesökare runt omkring dig, du förstör även för artisten. Tro mig, när man står på scen (om man inte är arena-band) så märker man när delar av publiken inte är med på tåget. Detta påverkar i stort sett alltid den som står på scenen och framför något som man vill förmedla. Desto sämre publik, desto sämre kommer bandet att vara. Och då är vi tillbaka i att man förstör upplevelsen för de som kommit för att lyssna, för de får ju en sämre konsert än vad de skulle kunnat få. Detta är något som förekommit sedan urminnes tider, och inte blir det bättre. Något som däremot uppstått de senaste åren är det här med mobiltelefoner. Delar av publiken står och sms:ar och skriver på sociala medier samtidigt som konserten äger rum. Jag ser människor som filmar klipp och sen står och petar och redigerar och väljer filter i all oändlighet innan de till slut lägger upp hela härligheten på Instagram. Jag har inget emot att man tar någon bild eller filmar en liten snutt, men det här är ju bara löjligt. Varför kan du inte vänta med att redigera din superproffsiga mobiltelefonfilm med superljud tills efter det att giget är slut? När du och vrider och vänder på ditt klipp så missar du hela upplevelsen. Du är inte i nuet och därmed går du miste om allt som du kunde upplevt. En person på en konsert sa en gång till mig efter spelningen: "Såg du, de var här utan att vara här". Precis så är det, alla ni som pratar och pillar på telefonen, ni missar ju allt! Och ni förstör för oss andra som verkligen vill ha hela upplevelsen. Det man inte gör på en biograf (i alla fall inte bör göra), som att prata eller använda mobilen, det är konstigt nog helt ok att göra på en konsert - varför? Håll käften och lyssna, applådera, sjung med, interagera med bandet Visa respekt, både mot bandet och mot övrig publik, annars kan du gärna gå hem. Ja, just det, bara gå, för du har ändå inget på en konsert att göra.
 
Jeff Tweedy vet vad jag menar:
 
 

Sett & Hört: Mac Demarco

Kategori: Sett & Hört

Mac Demarco med band intog Debaser Medis i Stockholm igår, och som de gjorde det sen. Med tre fullängdare (om man räknar Rock and Roll Night Club) och en ny mini-LP i bagaget så har Mac nu skrapat ihop en setlist som håller för det mesta. Låtvalen är smakfulla (även om jag saknar "Brother", "Blue Boy" och "Rock and Roll Night Club") och visar upp det bästa från skivorna och live får låtarna lite mera skjuts och ytterligare energi. Samtidigt hör man bristerna i några av låtarna från nya "Another One". När dessa ställs mot äldre låtar som "Cooking Up Something Good", "Freaking Out The Neighborhood" och "Salad Days" (som verkligen vinner på liveformatet) så når de inte riktigt fram. Men det finns också nya låtar som tillhör höjdpunkterna, exempelvis klockrena "No Other Heart" och svängiga "The Way You'd Love Her". Svängigt är det nästan hela tiden, förresten, något som Demarcos korta låtar ofta kännetecknas av. Men det bjuds också på lugnare stunder som fina "Chamber Of Reflection". Och så givetvis det där jammet som bandet alltid brukar stoppa in i mitten. Just igår var jag inte bekant med låten som bandet spelade, men jag gissar på något med Rush. Givetvis är det en ironisk gest att spela en progressiv rock-låt, samtidigt märker man att killarna i bandet tycker att det är jäkligt kul att få visa upp lite virtuosa sidor. För det här är ett band som verkligen kan spela, det är inget snack om saken, och den där slacker-stämpeln som de satt på sig själva har de inte levt upp till i övningsrummen. I extranumret tar man i ännu mer och spelar en helvild version av "Enter Sandman". Det är väl kanske inte en bra version i ordets rätta bemärkelse, och det ska det inte var heller. Istället är det festligt, precis så som man lätt upplever Mac och hans band. För mellan varven blir det både pubertalt mellansnack och flera varv crowdsurfing. Det hade gått att polera det här, givetvis, men frågan är om det hade blivit bättre då? Nej, Mac Demarco är bra som han är, man får ta vissa element för vad de är för när summan ändå räknas ut så ligger han på plus. Rejält. Det är fantastiska låtar som Demarco bjöd på igår och dessutom framförda så som man vill ha dem. Bäst? Som vanligt så var det "The Stars Keep On Calling My Name".