lyssningsknark

som droger för dina öron

Nyårsgodis: R.E.M.

Kategori: Best of 2011

Jag tänkte runda av 2011 med att hylla ett av de viktigaste banden någonsin, ett band som kastade in handduken detta år. Det är givetvis R.E.M. jag snackar om, detta från början smått obskyra alternativa pop-band som älskades av bland andra Kurt Cobain, ett band som genom monsterhiten "Losing My Religion" helt plötsligt blev hela världens angelägenhet. Då var året 1991, elva år efter det att bandet hade bildats och sakta men säkert byggt upp en liten, men väldigt trogen fanbase. En del av den försvann i och med att bandet ändrade sitt sound något och bytte ut det alternativa mot något mer lättillgängligt, men samtidigt vann R.E.M. miljoner nya fans på kuppen. Och det är ju ändå inte så att bandet någonsin låtit dunder-mainstream, jag tror mer på att de plötsligt låg rätt i tiden och råkade skriva några låtar som slog an något hos väldigt många människor. R.E.M. fortsatte med detta fram tills i år, trots att manskapet decimerades till tre när trummisen Bill Berry hoppade av 1997, och under åren gjorde man fler bra låtar än vad de flesta band kan dröma om. Michael Stipe, Peter Buck och Mike Mills (och Bill Berry, på de tidigare låtarna) skrev och spelade in mästerverk som "At My Most Beautiful", "What´s The Frequency, Kenneth?", "Man On The Moon", "Shiny Happy People", "Imitation Of Life", "Gardening At Night", "Pretty Persuasion", "It´s The End Of The World As We Know It (And I Feel Fine)" och "Supernatural Superserious". Och då har jag ändå bara nämnt de kändare låtarna. Jag skulle kunna fortsätta med "Star Me Kitten", "Half A World Away", "Belong" och ja, jag skulle kunna fortsätta långt längre. Men nu är det alltså slut, och det kanske var dags. De senare åren har bandet ändå tappat lite, men det har gnistrat till här och där. Som i bandets absolut sista låt, som släpptes i samband med att R.E.M. släppte nyheten om att de skulle splittras. Passande nog heter den "We All Go Back To Where We Belong" och passande nog är den rikitigt, riktigt bra. Den känns nostalgisk och romantisk, och knappast som något hastverk som bandet kastat ihop bara för att släppa en sista låt. Nej, det här är en storstilad sorti med en låt som växer för varje lyssning. Michael Stipes röst låter lika fantastisk som någonsin och bandet gör en lysande insats för att lyfta rader som "Is this really what you want?". R.E.M. kan gå i pension i stolthet tack vare låtar som den här. Med det önskar jag dem all lycka i framtiden, och alla andra önskar jag ett Gott Nytt År!
 
För den som vill lyssna igenom Lyssningsknarks Top 30-lista över 2011 års låtar (en lista som "We All Go Back To Where We Belong" missade med en hårsmån) så bjussar jag på en Spotifylänk: Lyssningsknark Top 30 2011


2011 års bästa låtar - nr 1: Suck It And See

Kategori: , Best of 2011

I andra versen hittar jag årets bästa textrader: "I poured my aching heart into a pop song, I couldn´t get the hang of poetry, that´s not a skirt girl that´s a sawn-off shotgun, and I can only hope you´ve got it aimed at me". Men redan långt tidigare hade jag anat att Arctic Monkeys "Suck It And See" är 2011 års bästa låt. Från den reverbdränkta gitarren i introt, som sedan får sällskap av Alex Turners bästa sånginsats någonsin. Och sen, när hela bandet kommer in innan första refrängen, känns det minst sagt episkt. Det svänger fint om trummorna och basen och leadgitarren gör ett fantastisk jobb. Körstämmorna förstärker precis rätt delar av refrängerna. Sen har vi det magiska middle eight-partiet innan det minst lika tjusiga gitarrsolot. Som följs av den sista, fantastiska refrängen där Arctic Monkeys gjort årets smartaste grejj genom att låta ackorden spelas i dubbla tempot jämfört med tidigare refränger, trots att melodin ligger kvar i samma tempo. Som avrundning får kören ligga kvar på sina stämmor mdan Turner går loss lite extra, innan han avrundar storstilat i den dramatiska slutraden "Be cruel to me ´cause I´m a fool for you". Jag har velat lite över vilken låt som är bäst, "Suck It And See" eller tvåan "If You Wanna", men när jag skriver detta känner jag mig ändå rätt säker. Det här måste vara 2011 års bästa låt, och den är skriven av en herre som har fyra låtar med på min topp 30-lista (tre med Arctic Monkeys och en på egen hand). 2011 har varit Alex Turners år, i alla fall enligt mig, och i min bok är han redan en av de riktigt stora låtskrivarna i världen. Och då har han förhoppningsvis måna stora låtar kvar att skriva. Förhoppningsvis kommer de bli lika bra som "Suck It And See", en låt som förföljt mig sedan jag först hörde den och som jag aldrig vill skaka bort.
 
Sen måste jag nämna några låtar som nästan tog sig in på denna lista över 2011 års bästa låtar, men som hamnade precis utanför: Anna Järvinen - "Lilla Anna"; Andreas Mattsson - "AA"; Lars Eriksson - "Ink Well Dweller"; Patrick Wolf - "The City"; Digitalism - "2 Hearts"; Girls - "Alex"; Kooks - "Junk Of The Heart (Happy)"; Surfer Blood - "I´m Not Ready"; My Morning Jacket - "Holdin On To Black Metal"; Fountains Of Wayne - "Someone´s Gonna Break Your Heart"; Ryan Adams - "Lucky Now"; The View - "Grace"; The Concept - "D-D-Dance"; Woods - "Hand It Out"; Carl Norén - "Going Out Tonight"; Wilco - "I Might"; Rebecca & Fiona - "Bullets". Och säkert en hel drös till som jag glömt eller inte hört ännu. 2011 har varit ett fantastiskt bra musikår på många sätt, sällan har så mycket ny musik känts så bra. Att ännu mer musik känts kass låter vi vara för nu, denna lista hyllar istället allt bra som jag hört och diggat. Och det är verkligen högkvalitativa grejjer, här under har vi då alltså min favorit:


2011 års bästa låtar - nr 2: If You Wanna

Kategori: , Best of 2011

Jag har velat och velat mellan vilken låt som ska ligga etta och vilken som ska ligga tvåa på denna lista, och jag kan säga att det är med en hårsmån som Vaccines förlorar slaget. Deras tredje låt på denna lista är också den bästa, "If You Wanna" är dess titel och den klår alltså alla låtar som gjorts under 2011 förutom en enda. Att låten placeras så högt beror på dessa faktorer: dess otroliga driv, dess fantastiska melodi och dess helhet som komposition. Och säkert en hel drös andra saker. Vaccines har med "If You Wanna" hittat det perfekta soundet, med basen och trummorna som maler och gitarrerna och keyboarden som markerar taktdelar och ger atmosfär. Det är egentligen inte ett speciellt stort arrangemang, men ändå låter det massivt då man rattat in reverbet precis rätt. Gitarrsolot är kort och koncist, sången är träffsäker och det korta basintrot gör att låten får ta sats en sekund innan den höjer pulsen till max. Melodin är kombinerat med texten ett monster som sätter sig direkt och tillsammans med det enorma driv som Vaccines har fått till så måste det vara nästintill omöjligt att inte ryckas med. "If You Wanna" är helt enkelt en fantastisk låt, och kanske hade förtjänat förstaplatsen. Nu får den nöja sig med att komma två, men det är inte så bara - tvärtemot så är den här låten bättre än nästan allt annat jag hört under 2011. Och det är rätt många låtar, minst sagt.