lyssningsknark

som droger för dina öron

Onsdagsnytt: Simian Ghost, Gaz Coombes & Rufus Wainwright

Kategori: Onsdagsnytt

Simian Ghost har alldeles precis släppt andra skivan "Youth" och följer upp hypen med på ett alldeles utmärkt sätt. Det är mjuka elektroniska ljud, känslan är väldigt analog, med fina beats och riktigt snygga popmelodier som sjungs på ett lika mjukt sätt som musiken låter. Än så länge har mina lyssningar på skivan varit trevliga upplevelser och det känns som att musiken bara blir bättre med tiden. Här bjuder jag på titelspåret som är en sexminutershistoria där varje sekund känns relevant.

Gamle Supergrass-frontmannen Gaz Coombes har också släppt ny musik i och med singeln "Sub-Divided", en låt som är betydligt mer framåt än mitt andra tips här idag. Och konstigt vore det väl annars, Supergrass var ju först och främst ett högoktanigt band där tre energiknippen gärna öste på för drottning och fosterland. "Sub-Divided" är inte den gitarrbaserade låt som man kanske skulle kunna förvänta sig från herr Coombes, istället drivs den mångt och mycket av en pumpande bas och produktionen känns både retro och modern med tamburin och akustisk gitarr. En cool låt, helt klart, men jag hoppas att Gaz kan klämma ur sig ännu bättre saker i framtiden - det är han kapabel till, bevisligen.

Och så har då Rufus Wainwright äntligen bjussat på ett smakprov på kommande skiva, som fått samma titel som denna låt - "Out Of The Game". Mark Ronson har producerat, och det är lite av en ny riktning för Rufus, även om man fortfarande känner igen honom. Produktionen ligger inte helt långt från den som dominerade "Release The Stars", men det låter lite luftigare och bluesigare. Allting vilar som vanligt på en finfin melodi och Rufus magiska röst, som får förstärkning av en kvinnlig kör och ett stabilt, enkelt komp som känns aningen 70-talsaktigt. Bra är det, och helt klart lovande inför kommande album.








Tisdagsoldies: The Bluetones

Kategori: Tisdagsoldies

I slutet av 2011 splittrades The Bluetones efter en inte speciellt mycket uppmärksammad sista turné. Vilket kanske inte var så konstigt, för The Bluetones har sällan uppmärksammats speciellt mycket, antagligen på grund av att de kom för sent. När bandet 1996 släppte sin debutskiva, som lät som en blandning av Oasis och Stone Roses, var redan britpopvågen på väg att lägga sig. Intresset hade helt enkelt svalnat för denna musik, men The Bluetones fortsatte ändå att försöka bygga upp det igen. Ganska så förgäves, och det är mest trogna britpop-anhängare som känner till dem idag, i alla fall i Sverige. I hemlandet England var bandet betydligt större, men ändå en parentes i landets musikhistoria jämfört med storheter som tidigare nämnda Stone Roses och Oasis. Det betyder inte att The Bluetones musik inte är något att ha, för bandet har gjort flera bra grejjer. Som dagens låt, "Sleazy Bed Track", som är hämtad från kvintettens andra album, 1998 års "Return To The Last Chance Saloon" - en riktigt snygg ballad som växer för varje lyssning. Om man glömt bort The Bluetones, eller rentav missat bandet, lyssna på denna låt och njut av ett finfint spår från ett band som ofta har förtjänat mer uppmärksamhet än vad de någonsin fick.

Och ja, det är klart att Wilco sparkade röv igår, trots sömnig publik och en tråkig arena. Det spelade liten roll när man ställer ett av världens bästa band på scen.


Måndagscovern: Jersey Girl

Kategori: Måndagscovern

New Jersey-sonen Bruce Springsteen har säkert ett hjärta som klappar lite extra för en låt med titeln "Jersey Girl". Men samtidigt skulle han nog inte spela den så ofta om den inte var så bra och passar hans stil så pass bra. För denna låt, skriven och inspelad i original av Tom Waits, är så pass klippt och skuren för Springsteen att den kunde varit ett beställningsjobb. Men det är den alltså inte, Tom Waits har skrivit låten till sig själv och spelade in 1980. Relativt kort därefter plockade Bruce upp dn och började spela den på sina konserter, och än idag kan man med lite tur få höra den på en ett Springsteen-gig. För det är en finfin cover, men originalet skäms inte för sig heller. Här är de båda två:

Ikväll går jag en av mina icke favorit-arenor Annexet, men jag gör det för att kolla in ett av mina favorit-band; Wilco. Hoppas på lika mycket magi som senast på Cirkus!