lyssningsknark

som droger för dina öron

Lördagsgodis: Pretenders

Kategori: Allmänt

Idag firar jag att det är lördag med Pretenders fantastiska låt "Mystery Achivement". En låt som inte är någon av Chrissie Hyndes bands mer välkända, den brukar inte ens vara med på "Best of"-samlingar, men den är nog så bra för det. Om inte bättre än flera av bandets hits, då den har ett sjujävla driv, fantastisk gitarrspel och en melodi som sätter sig snabbt. Och även om gitarren får glänsa lite i denna låt så är det rytmsektionen som det egentligen handlar om, med sin pumpande bas och intensiva trumspel som väcker låten till liv lite extra mycket. Om man inte tycker att låten är något vidare under första lyssningen, ge den några chanser till nästkommande dagar och se om den inte växer. Jag kan nästan lova att man kommer att nynna på låten efter några genomlyssningar, och inte på det där irriterande sättet som man kanske gör med vissa låtar i tv-reklamer utan tvärtemot med välbehag.


Fredagsanonymt: Devendra Banhart

Kategori: Allmänt

Devendra Banhart har växt upp i Venezuela, men bor sedan länge i USA. Det var också där, närmare bestämt i San Francisco, som Devendra började spela in demos av små låtskisser på sin fyra-kanalare. Egentligen hade in Banhart någon tanke på att släppa några av dessa låtar officiellt, men efter att flera vänner gillat musiken och uppmuntrat honom att satsa på musiken så började han skicka runt lite demos. Tur är det, för till slut landade Banhart det där åtråvärda skivkontraktet och blev lite av en kritikerfavorit. Men de stora massorna har han inte riktigt nått än, trots finfina singersongwriter/folk-låtar som den jag plockat fram här under; "Baby". En låt med ett lika skönt sväng som en snygg melodi, och så Devendra Banharts fantastiska röst mitt i alltihop.


Torsdagsmotown: Temptations

Kategori: Allmänt

Från och med idag och ett tag framåt kommer jag ägna torsdagarna åt den fantastiska musik som det Detroit-baserade skivbolaget Motown gav ut på 60 och 70-talet. Och vad passar då bättre att börja med än ett av deras riktiga flaggskepp; The Temptations. Har man sett filmen om detta band så vet man att de levde lika hårt som flera rockers, trots att de gjorde betydligt mjukare musik. Smörig skulle kanske vissa kalla dem, men jag tycker nog bara att det här är Motown-soul när den är som bäst. De fem medlemmarna i bandet var alla riktigt kompetenta sångare, och när man ersatte orignalmedlemmen Elbrige Bryant med David Ruffin blev sången ännu bättre. Dessutom började också hitsen trilla in ungefär samtidigt, och detta är enligt mig bandets perfekta sättning. Men efter att Ruffin strulat till saker ordentligt ett tag, med både missbruk, dåligt humör och problem med att dyka upp (det ena ledde antagligen till både det ena och det andra) sparkades han och ersattes med Dennis Edwards. I och med det tycker jag att bandet tappade lite, och lite senare miste man ytterligare en originalmedlem av bandet. Temptations ryckte ändå upp sig och spelade in ytterligare några fina låtar, med kanonlåten "Papa Was A Rolling Stone" som kronan på verket. Vad bandet gjorde under denna period kan ändå inte mätas med de låtar som man spelade in med Ruffin, där man kan hitta klassiker som "Get Ready", "My Girl" och "It´s Growing". Och så den här, "Since I Lost My Baby", som är Temptations i högform med en snygg låt och lysande stämsång. Och så det där magiska Motown-soundet.