lyssningsknark

som droger för dina öron

Lördagsgodis: Bob Dylan

Kategori: Allmänt

Bara för att det är en sån lördag då jag ska ut och spela och har lite bråttom blir det ett snabbt klipp med Dylan. "The man in me" är filmmusik till den utomordentligt roliga filmen "The big Lebowski", en film där 70-talssvänget dominerar. Och sällan har man hört så slappt sväng som i denna låt, det är Dylan och The band i riktigt fin form. Lyssna på en avkopplande lördagslåt istället för discopaniken som råder på stan.

            



Som en bonus slänger jag också in The Clashs cover på denna utomordentliga låt, här med ett tuggande ska-komp.

Fredagsanonymt: Reef

Kategori: Allmänt

Reef var ett brittiskt band som under 90-talet blickade mot USA istället för att spela britpop. Några av bandets inluenser borde ha varit Alice in Chains, Pearl Jam, Faith no more och Iggy Pop. Svängiga men ibland ändå ganska svårsmälta riff kombinerade med en vass röst var Reefs melodi, och jag var lite smått chockad då jag hörde dem för första gången för ett halvår sedan upptäckte att det inte var ett samtida band, utan ett som faktiskt lade ner för några år sedan. Kanske var de före sin tid, kanske inte, det är ju ändå någon sorts postgrunge vi har att göra med. Hursomhelst, här postar jag två låtar, "Come back brighter" och "Place your hands", med skräniga melodier och skramligt sväng. Lyssna på en alldeles för bra bevarad hemlighet; Reef.

          
 



Torsdagsbränn: Yngwie Malmsteen

Kategori: Allmänt

Yngwie Malmsteen är ju lite utav urtypen för gitarrbränn, det går snabbt, det är många toner och det är mycket image hos killen. Och visst går det att skratta åt en hel del saker med Yngwie, tex hans stora ego och hans ovilja att variera sin musik. Men man måste också tänka på hans fantastiska teknik och ton, hans stora betydelse för resten av gitarrvärlden och hans enorma vilja (ett exempel är när Yngwie i slutet av 80-talet blev av med all fysik i sin högerhand efter en olycka, och var tvungen att att öva upp sin plektrumteknik på nytt från ruta ett. Detta lyckades Yngwie ganska hyfsat med, även om han har haft sina svackor på senare år). Det är något så unikt som en osvensk svensk som numera måste klassas både som legend och som pajas. Här har jag plockat fram hans i mitt tycke bästa låt, "Far beyond the sun", live med en orkester i Japan. Här är Yngwie i fin gammal form och bränner skalor och arpeggios i en fasansfull fart, det är ett rejält imponerande klipp där man får se något av det mest banbrytande inom elgitarrspel under 80-talet. Yngwie Gallsten: