lyssningsknark

som droger för dina öron

Onsdagsnytt: Let's Say We Did

Kategori: Onsdagsnytt

Let's Say We Did är ett stockholmsband som efter några EP:s nu äntligen släppt sitt debutalbum. På denna självbetitlade platta finns tio finfina spår som andas Wilco, Ryan Adams och till och med lite Daniel Johnston. Det låter alltså ganska mycket amerikansk alt-country med lite lo-fi-feeling, samtidigt som det ändå finns något svenskt mitt i alltihop. Arrangemangen är snygga och matchas perfekt av Sebastian Fors oklanderliga sång, musiken är kanske inte banbrytande men den känns samtidigt fräsch och ovanligt organisk för att komma år 2011. Min favorit från skivan hittills heter "Galaxies", och den tycker jag absolut att man ska lyssna på här under:


Tisdagsoldies: Yardbirds

Kategori: Tisdagsoldies

Yardbirds måste vara det band någonsin som haft flest inflytelserika gitarrister i bandet. Och då menar jag inte inflytandet de hade på gruppens sound, utan på en mängd andra gitarrister. Först ut var ingen mindre än Eric Clapton, som spelade med bandet mellan 1963 till 1965. Men när resten av bandet började utveckla sitt sound bort från rhythm and bluesen mot popen och rocken så ville inte Clapton följa med. Han ersattes av en annan blivande legend - Jeff Beck - som hade blivit rekommenderad av just Clapton. Beck drog också åt rockhållet och fick bandet att upptäcka indiska klanger och psykedeliska idéer. Sen plockade man in ytterligare en gitarrist i bandet, Jimmy Page, och under ett kort tag spelade både han och Beck i samma band. Efter att ha floppat med sin nya sättning så lämnade dock Beck Yardbirds och satsade på sitt eget band The Jeff Beck Group istället. Yardbirds blev under samma period styrda av sina producenter att satsa mer på tonårspop, vilket egentligen inte var alls vad bandmedlemmarna ville. Gruppen föll samman och kvar fanns bara Jimmy Page som lite lustigt nog fick rättigheterna till bandnamnet. Page plockade in nya musiker och började tillsammans med dem turnera som New Yardbirds, innan de bytte namn till Led Zeppelin och blev ett band kom att rita om kartan för rockmusiken. Något som The Yardbirds hade varit med och bidragit till några år tidigare, fast inte med riktigt samma tydliga kraft. Idag har jag plockat fram en tidig låt med bandet, där Clapton spelar gitarr, som heter "A Certain Girl". Här kan man höra bandets tydliga rötter, samtidigt som de där poppiga melodierna finns redan här. Det är en riktigt bra låt av ett band vars medlemmar verkligen bidragit till 1900-talets musikaliska utveckling, både som delar i Yardbirds men också i andra projekt. Och även om de är mer kända för musik som de gjort utanför bandet så var det här det började för många av dem:


Måndagscovern: Black Magic Woman

Kategori: Måndagscovern

En av Santanas mest kända låtar heter "Black Magic Woman", en låt som känns som en riktig kulturskole-standard nuförtiden, alltså kan man rkna med att höra en version av den på minst varannat uppspel som hålls på ett sådant ställe. Grejjen är att Santanas version inte heller den är något original, det spelades nämligen in av ett annat känt band - Fleetwood Mac. I en helt klart mer än duglig version, ska tilläggas. Men Santana lade in ytterligare lite latin-sväng i låten, stoppade in lite mer percussion och gjorde den helt enkelt en aning mer exotisk (i alla fall för en person som inte kommer från latinamerika/sydamerika). När det kommer till gitarrsolot, ett parti i Santanas låtar som brukar höra till de viktigaste då gruppens centrala punkt Carlos Santana spelar dem, så tycker jag nog att det är ganska dött lopp mellan originalet och covern. Visst, Carlos Santana räknas allt oftast in som en gitarrhjälte (allt om oftasst är detta rättmätigt, men på vissa inspelningar undrar man faktiskt vad den gode Carlos pysslar med), men det borde också egentligen Fleetwood Macs Peter Green göra (och bandets senare gitarrist Lindsey Buckingham också, för den delen) om man ska vara rättvis. Och han visar varför i bland annat "Black Magic Woman". Det är kanske inte världens flashigaste gitarrsolo, men det gör precis vad det ska. Och det är ju det som är meningen. Hursomhelst, här är båda dessa versioner av "Black Magic Woman" (Fleetwood Macs finns endast i live-inspelningar på Youtube, men det är inte fy skam). Vill man höra fler så är det bara att satsa på att gå på nästa uppspel i valfri kulturskolas regi.