lyssningsknark

som droger för dina öron

Torsdagsmotown: The Marvelettes

Kategori: Allmänt

The Marvelettes var ett tidigt band på Motowns etikett och lyckades få så klassiska låtskrivare från detta skivbolag som Holland-Dozier-Holland, Marvin Gaye, Smokey Robinson och Berry Gordy att skriva material åt dem. The Marvelettes bestod av tre tjejer, och trots en hel del medlemsbyten så höll de fast vid sitt namn. Gruppen saknade en stor individuell stjärna, så som exempelvis Supremes hade Diana Ross, men kanske var det just detta som gjorde det lättare för dem att fungera som en enhet (hur det nu egentligen fungerade, med alla dessa byten i uppställningen, men det var i alla fall ingen som stack ut på samma sätt som många andra gjorde i andra Motown-grupper). The Marvelettes tillhör väl kanske inte Detroit-bolagets absolut största akter rent kommersiellt, men man måste ändå ge dem kredd för att ha spelat in Motowns absolut första list-toppare; "Please Mr. Postman". En låt som senare skulle komma att göras i andra versioner av exempelvis Beatles, men här under har vi alltså originalet.


Onsdagsnytt: Dungen

Kategori: Allmänt

Dungen har släppt en ny skiva och både den och första singeln heter "Skit i allt". Som tur är så är musiken lika bra som titeln, och texten, som vissa anser vara skräp, är enligt mig riktigt spännande modern poesi. Musiken är kanske inte lika modern, då man tydligt känner de amerikanska sena 60-talsvibbarna och de stora influenserna från den svenska 70-talsproggen göms knappast. Men det känns ändå så genuint att det inte gör något att Gustav Ejstes och hans mannar inte maskerat sina inspirationskällor, det är tvärtemot riktigt trevligt att någon vågar tydligt visa vilken musikalisk tradition man kommer från. För övrigt är ljudbilden riktigt skön och arrangemanget på låten "Skit i allt" är så smart att man nästan glömmer bort det (om man inte tänker på arrangemanget så är det enligt mig ofta riktigt bra). Varje ton verkar vara som gjord för låtens bästa, så bra att om man skulle byta ut vilken som helst så skulle det bara kunna bli sämre, och resultatet är lysande.


Tisdagsoldies: Aerosmith

Kategori: Allmänt

Aerosmith drog igång redan under 70-talet och spelade hård bluesrock på skivor som "Rocks!". Det hårda jobb som bandet lade ner på att göra bra musik och bygga upp en solid publik förbyttes dock under 80-talet till ett hårt liv med lite för mycket droger och lite för få bra låtar. Man började plocka in låtskrivare utifrån för att komma på rätt köl igen, och hade inte 1987 års album "Permanent Vacation" blivit det lyft för bandet som den faktiskt blev så hade kanske deras rockstjärneliv förbytts mot just en permanent semester. Med "Pump" tog man denna nya, betydligt mer kommersiella men ändå fortfarande ganska rockiga stil vidare och med 1993 års "Get A Grip" fullbordades bandets vision om denna förändrade inriktning. Här trängdes hits som "Cryin´", "Livin´ On The Edge" och "Amazing", och när man läser dessa titlar kan man ana att bandet hittat formeln för att skriva rockballader som hade kvar en hel del edge samtidigt som de var smått svulstiga. En inte helt lätt balansgång (vill det sig illa blir det bara svultstigt och inte alls speciellt rockigt, och då blir sällan låtarna något vidare) som Aerosmith bemästrade hur fint som helst, i alla fall fram till mitten av 90-talet. Efter det har bandet dalat en del (ja, jag vet att "Pink" är en helt ok låt, att "I Don´t Want To Miss A Thing" är en av bandets mest älskade låtar, trots att den är långt ifrån deras bästa, och att "Jaded" inte var helt tokig även om den tillsammans med resten av skivan "Just Push Play" är aningen beige) men trots rykten om Steven Tylers vara eller icke vara som Aerosmiths sångare så verkar de fortfarande existera, och vad jag hört gjorde de en hel ok spelning på Sweden Rock tidigare i år. Även om de kanske var som bäst över lag under 70-talet så har jag här plockat fram en av 90-talsdängorna. För "Amazing" är ju ändå en för jävla snygg låt.