lyssningsknark

som droger för dina öron

Dagens: Arctic Monkeys

Kategori: Dagens

Dagens låt kommer från Arctic Monkeys tredje, lite utskällda, album "Humbug". Och visst, skivan förtjänar en del ris, men det finns också låtar som ska rosas här. Som "Cornerstone" och "Crying Lightning", och så klart den här - "My Propeller". Här visar Arctic Monkeys upp lite av det som skulle komma att dominera bandets femte och senaste skiva, "AM". Det vill säga tunga riff, tunga trumbeats och rätt cool attityd. Visst har bandet gjort bättre grejjer än så här, men det här är fortfarande ruggigt bra:
 
 

Tribute: Paco De Lucia

Kategori: Tribute

Idag lämnade Paco De Lucia den här världen, endast 66 år gammal. Vem? - Kanske den popradiolyssnande individen undrar. Jo, flamencolegenden Paco De Lucia, som kom att revolutionera inte bara flamencon utan även andra genrer som jazz och rock vars utövare kom att inspireras av hans både känslofyllda och virtuosa gitarrspel. För några år sedan började Paco dock tackla av, och det är väl inte så konstigt, för vem hade inte unnat honom lite ledigt efter att dag efter dag övat och spelat konserter i flertalet av dygnets vakna timmar. Det blev inte så många ålder som Paco De Lucia fick som pensionär, och synd är ju det, men vilket livsverk han gjorde dessförinnan. Inte minst den här låten, "Mediterranean Sundance", som han spelade med Al Di Meola:
 
 

Skiva till kaffet: Time Of Dust

Kategori: Skivor Till Kaffet

"Time Of Dust" heter Ed Harcourts senaste verk, ett minialbum bestående av sex spår, där bland annat förra årets smakprov "The Saddest Orchestra (It Only Plays For You)" återfinns. Börjar gör det dock med drömska "Come Into My Dreamland", en låt med en mystisk klang som nästan känns som soundtrack till en psykologisk thriller. Innan det är dags för den sorgliga orkestern så stoppar Ed in ytterligare ett spår, den trumdrivna låten "In My Time Of Dust", och det är inte en så tokig låt. Klassisk Harcourt skulle jag säga, med en rätt cool ljudbild, ett repetitivt riff och en riktigt fin melodi. Sen är det alltså dags för den majestätiska "The Saddest Orchestra (It Only Plays For You)", och det är ett riktigt fint spår, dock inte skivans bästa. För frågan är om det inte kommer i nästa låt, "We All Went Down With The Ship", som börjar lite tveksamt men sen växer till en riktigt bra låt. Det handlar bara om att ge detta spår en dryg minut, så sitter det sedan i ryggraden. "Parliament Of Rooks" är en pianolåt som påminner lite om Eds förra skiva "Into The Woods", även om även detta spår känns lite mörkare än vad Harcourts tidigare verk gjort. Avslutar gör "Love Is A Minor Key", en fin låt som dock stannar lite i det facket - fint men inte så överdrivet upphetsande i längden. Han kan bättre än så här, den gode Ed, men stundtals är detta en bra skiva. Det känns också som en skiva där Harcourt har gjort precis vad han vill göra, och det är värt mycket i en värld där snabba radiohits räknas. Då behövs artister som Ed Harcourt och skivor som "Time Of Dust". Här är "We All Went Down With The Ship":