lyssningsknark

som droger för dina öron

2012 års bästa låtar - nr. 25: Flesh And Bone

Kategori: Best of 2012

Det ska sägas att mycket av musikåret 2012 har varit en besvikelse med alldeles för många stora namn som inte kommit upp i normal standard. Thåström, Band Of Horses och många flera har liksom inte hittat hela vägen fram, något de annars brukar göra. Sällan har P3 haft så oinspirerade spellistor som 2012 och sällan har så mycket skitmusik fått så stor uppmärksamhet som år 2012. Men det finns undantag, och de bästa av dessa ska få plats på denna lista. En annan sak som ska sägas är att jag varken är någon kännare eller älskare av remixer, men ett undantag har jag hittat i år. Och det är en remix som är så pass bra att den får plats på denna listas numero 25. Det är Jacques Lu Cont remix av The Killers "Flesh And Bone". The Killers gjorde i och med "Battle Born" en helt ok skiva, inte deras bästa men ändå i stora drag helt rätt. Men de når inte riktigt samma höjder på egen hand som när de får hjälp i denna remix, så detta är bandets enda placering på denna lista. Och det är Jacques Du Conts enda också, för den delen, och även om den är längst ner så är det inget att skämmas över. För den här remixen tar The Killers tillbaka någonstans till början av deras karriär, då när de golvade alla med "Mr. Brightside" och kändes riktigt fräscha. Det har gått några år sedan dess, The Killers har gjort små musikaliska utflykter åt olika håll men ändå någonstans hållit fast vid någon slags kärna. I denna version av "Flesh And Bone" är de närmre denna kärna än vad de varit på länge, och det känns helt rätt. "Flesh And Bone" får stryk av 24 andra låtar som givits ut under 2012, men den slår miljontals andra på fingrarna.
 
 

Uppladdning inför årets 25 bästa låtar

Kategori: Best of 2012

Nej, det blir inget riktigt inlägg idag, och det kommer inte heller bli det förrän nästa fredag då jag påbörjar listan över de 25 bästa låtarna anno 2012. Alltså den listan som alla vill vara med på, men få platsar. Några är mer nära än andra, och jag tänkte piska upp förväntningarna lite på årets nedräkning med en låt som nästan kom med, men ändå är några placeringar utanför. Det är "Gimme Twice" med The Royal Concept, en finfin låt, som skulle kunna hamnat i väldigt gott sällskap, men får nöja sig med ett hedersomnämnande här. För även om den inte är en av 2012 års 25 bästa låtar så är den väldigt, väldigt bra. Precis som många andra låtar som kommer bli dissade - till er som givit ut låtar detta år som inte kommer vara med på listan, känn er inte allt för nedslagna, ni kan vara närmre än vad ni tror. Och då är ni ändå i ett bra sällskap, så här pass bra till och med:
 
 

Lördagsgodis: Stefan Sundström

Kategori: Lördagsgodis

Idag bjuder jag på lite Stefan Sundström, i form av hans fantastiska låt "Nån Har Slagit Upp Ett Hål". Sundström, som banade väg för artister som Lars Winnerbäck, men själv var lite för politisk och opolerad för att nå samma publik som denne Winnerbäck, gjorde under 90-talet och början av 2000 flera fantastiska låtar och skivor. Vem minns inte "Har Någon Sett Sabina?", "Nästan Som Reklam" eller "Vill Du Inte Ha Mig". På senare år, egentligen efter det blåa övertaget i riksdagen, så känns dock inte Stefan lika vital - vilket givetvis är synd. En röst som Sundström behövs i ett Sverige som blir mer individualistiskt för varje dag, men det verkar som att han är mer intresserad av att motarbeta detta med endast penna och utan gitarr, vilket är lite synd. Kanske är det så att nu när det är på allvar så är det svårare att sparka uppåt, kanske är det så att lusten försvunnit en aning, eller så är det något annat. Men att Stefan, som en gång sjöng om att det var bilköer för att det byggdes bredband, nu själv nyttjar detta bredband genom att blogga och debattera istället för att hänga på sig elgitarren, rocka som idolerna i Stones och sjunga låtar om verkligheten. Visst, det har gjorts några Sundström-skivor även på senare år, och det finns stora stunder på dem också ("Nere i Sabinas Dusch" är ett fint exempel), men jag saknar ändå den gamle Stefan Sundström - eller jag kanske ska säga den yngre. Förhoppningsvis kommer han tillbaka på banan ordentlgt igen, så han kan skriva nya mästerverk, som den här: