lyssningsknark

som droger för dina öron

Årslista 2014

Kategori: Best of 2014

Årets bästa låt: Ja, det går ju att läsa motiveringen i ett tidigare inlägg. Jonas Lundqvist - "Lyft Och Försvinn".
 
Årets bästa album: Egentligen har jag lyssna igenom för få skivor i år för att kunna var säker, men jag har hört några bra. Som Krunegårds "Rastlöst Blod", Ariel Pinks "Pom Pom" och Johnny Marrs "Playland". Men bäst tycker jag att Mac Demarcos skiva "Salad Days" är, trots att det inte är hans bästa album. Så bra är han. Som bonus bjuder jag på tre Demarco-låtar från ett 2014-gig här nere. Vill du komma i stämning för resten av texten och det nya året, smäll då igång detta klipp genast!
 
Årets mest onödiga: Den där versionen av Michael Jacksons "Love Never Felt So Good" där Justin Timberlake fått leka fritt. Resultatet blev ett parti som inte tillför något som helst till låten (används som intro, bland annat) samt att Timberlake sjunger andra versen utan någon som helst feeling. Nej, skit i den här versionen som bara gjorts för att tjäna pengar på Timberlakes fans, satsa istället på den där Michael är ensam sångare.
 
Årets hycklare: Drottning Silvia. Hon kan vara med och hylla Polarpristagare som heroinisten Ray Charles och allmänt hedonistiska Led Zeppelin (det här är bara exempel, det går nog att hitta dirt på i stort sett varje mottagare av Polarpriset), men när Chuck Berry vinner detta pris (som i ärlighetens namn inte betyder ett smack) då säger Silvia stopp. För han blev ju dömd för trafficking på 60-talet. Men varför blev han det? Jo, för att han dömdes av en vit, rasistisk jury. En sån som Drottning Silvas far säkert hade tyckt om. Det finns en annan sanning än den som döms i domstolar, men den valde Silvia att blunda inför. Eller blunda och blunda, hon har varit blind i hela sitt liv. Kungahuset, återigen en skam för Sverige.
 
Årets gitarrsolo: Jack White - Lazaretto. Det var några år sedan jag hörde ett gitarrsolo som verkligen fångade mitt intresse, men White lyckades i år. Lite otippat tycker jag, för även om han har några stabila riff bakom sig så har jag aldrig sett White som något mer än en bluesrockgitarrist av den gamla skolan. Här hittade han dock nya vägar, och visst - några idéer har han knyckt av Tom Morello. Men det här är ändå ett nytt och fräscht gitarrsolo, både melodiskt och flashigt. Ett solo för 2010-talet, helt enkelt. Tack, Jack.
 
Årets TV: Gudarna vet att jag inte tittar mycket på TV. Men "Viva Hate" fångade mitt intresse och det ångrar jag inte. Det här var en riktigt bra skildring av pop-klimatet i Sverige under början av 90-talet och även om tredje delen i denna mini-serie halkade bort lite från musikspåret så kändes det ganska helgjutet. Dessutom riktigt bra musik av gamla Soundtrack Of Our Lives-medlemmar som passade serien som hand i handske. Mycket roligare än ytterligare en halvljummen säsong av "Så Mycket Bättre".
 
Yes, det får räcka! Nu har jag hyllat och klagat nog, Gott Nytt År!
 
 

2014 års bästa låtar - Plats 1: Lyft Och Försvinn

Kategori: Best of 2014

På 2013 års lista fick Hästpojken med hela två låtar på min årsbästalista, varav sjätteplacerade "Sommarvin" hamnade högst. Men Jonas Lundqvists forna bandkamrater från Bad Cash Quartet hade alltså en bit upp till förstaplatsen. Den tar däremot Lundqvist hand om i år. Om jag innan året startade skulle ha sagt att en göteborgare som sjunger på svenska skulle knipa förstaplatsen över årets bästa låtar hade nog de flesta förväntat sig Håkan Hellström. Nu har Håkan inte ens släppt någon musik i år, men även om han hade gjort det så tvivlar jag på att han skulle kunna toppa "Lyft Och Försvinn". Det här är en perfekt poplåt med ett riktigt snyggt arrangemang (som doftar mer Göteborg än fesskekörkan), en lysande melodi och en riktigt snygg text. Den är vemodig, jovisst, men drivs ändå stadigt framåt av det fia kompet. De tolvsträngade gitarrerna är klockrena, orgeln ger rymd och handklappen och tamburinen sitter på precis rätt ställen. Och så Jonas Lundqvists sköra röst mitt i allt det där, ljus och spröd men ändå med kraft där det behövs. Och så med betoningar på helt rätt toner. Ja, allt är bra helt enkelt. Världsklass, från Göteborg. Jonas hamnade precis utanför min lista år 2012 med sin fina "Alla För Sig", som visade att han definitivt hade potential även på det svenska språket. Men att det skulle bli så här bra, det hade jag nog inte kunnat gissa. 2014 års bästa låt - "Lyft Och Försvinn":
 
 

2014 års bästa låtar - Plats 2: Red Eyes

Kategori: Best of 2014

Många topplistor över 2014 års bästa skiva har The War On Drugs "Lost In The Dream" i topp. På min lista får bandet nöja sig med en andraplats och då med låten "Red Eyes". Eller bandet och bandet, The War On Drugs är mer eller mindre Adam Granduciels projekt nuförtiden med en knippe bakgrundsmusiker som får hjälpa till att förverkliga Adams idéer. Och det är inga dåliag idéer han har, Granduciel, för de färdiga låtarna är inte sällan ruggigt bra. Ibland är de till och med fantastiska. Så är fallet med "Red Eyes". Här verkar The War On Drugs inspirerats en hel del av rock av klassiskt snitt, man kan höra ekon från Springsteen och framförallt från den bättre ljudande delen av 80-talet. Det är inte en låt med klassisk hitkänsla, nej, "Red Eyes" är större och bättre än så. Det är faktiskt en smått episk låt med dess långa verser, gitarr-riff istället för en klassisk refräng och dynamiska sound. Ska jag vara ärlig så är det svårt att förklara varför "Red Eyes" är så bra. Det är enklare att bara luta sig tillbaka och lyssna på detta mästerverk: