lyssningsknark

som droger för dina öron

Onsdagsnytt: Depeche Mode

Kategori: Onsdagsnytt

"Delta Machine" heter Depeche Modes nya skiva, och då jag inte var överdrivet imponerad av single nummer ett, "Heaven", så är nya "Soothe My Soul" betydligt roligare. Det låter lite som om Depeche Mode har kombinerat rockandet i "I Feel You" med mer traditionsenligt blipp-bloppande på synthar. En kombo som fungerar ovanligt väl, och är det några som borde veta vad som funkar vid det här laget så är det väl Depeche Mode. De är veteraner i branschen, men att slå år 2013 är lurigt för vem som helst. Det här är ett steg i rätt riktning för bandet, i alla fall enligt mig, då de i min mening stagnerat en del under 2000-talet. Frågan är om deras publik håller med mig, och om den stora massan också tycker som jag - att det här är en riktigt schysst låt:
 
Som alla andra tar jag också påsklov i några dagar och låter Sverige stå still. Fredde Reinfeldt har sett till att det ändå gör det allt som oftast, så det kanske inte blir någon större skillnad. Nya inlägg nästa vecka!
 
 

Tisdagsoldies: Hoola Bandoola Band

Kategori: Tisdagsoldies

Att ett band som döpt sig till Hoola Bandoola Band kunde bli en riksangelägenhet säger lite om vad svenska band hade för namn på 70-talet. Gläns Över Sjö Och Strand, Risken Finns, Fläsket Brinner, Piska Mig Hårt (jodå, så hette Eldkvarn innan de hette Eldkvarn) och Gunder Hägg (innan Gunder Hägg ledsnade på att bandet tagit hans namn och de fick byta namn till Blå Tåget). Och så ABBA då. Men de hör inte hemma i samma genre riktigt. För samtidigt som Björn och Benny gjorde världen varse om den svenska popen så utvecklade band som just Hoola Bandoola Band den svenska proggen. Och jag föredrar helt klart just proggen, vars namn gör att man lätt blandar ihop den med den internationella genren prog rock, men skillnaden är milsvid, om inte törre än så. För när den progressiva rocken försökte göra så avancerade låtbyggen som möjligt så ville proggen att alla skulle kunna spela, utan att vara virtuoser. Lite som en föregångare till punken. Och även om medlemmarna i Hoola Bandoola Band definitivt var skickliga så spelade de progg, och de gjorde det för att det var just denna musik de ville spela. Istället för att försöka använda så knepiga harmonier som möjligt så försökte Hoola Bandoola göra så bra låtar som möjligt. Inte sällan lyckades de göra just väldigt bra låtar. Som dagens klipp, en av bandets mest kända låtar, skriven av Mikael Wiehe och sjungen av Björn Afzelius - "Vem Kan Man Lita På?" En fråga som är lika aktuell idag som på 70-talet, eller hur?
 
 

Måndagscovern: Blister In The Sun

Kategori: Måndagscovern

Nouvelle Vague är ett band som specialiserat sig på att göra covers på andra artisters mästerverk - lite billigt kan tyckas, men de gör det bra. Inte sällan jazzar man till låtarna lite med en brasiliansk touch, men popnerven finns också här, något som inte minst kan höras i "Blister In The Sun". Originalet, detta odödliga original, spelades in av Violent Femmes och är en betydligt smutsigare historia, trots att det mest handlar om akustiska gitarrer och sång. Men även om Nouvelle Vague slickar till låten ordentligt så tappar den inte sin charm, istället får man se en annan sida av "Blister In The Sun", och även om denna sida inte är lika bra som originalet så är det verkligen en lyssningsvärd cover. Lyssna bara här nedan: