lyssningsknark

som droger för dina öron

Lördagsgodis: The War On Drugs

Kategori: Lördagsgodis

Philadelphia-bandet The War On Drugs släppte för några månader sedan sin tredje fullängdare, och jag missade väl detta släpp rätt rejält då. Men nu har jag börjat ta igen det, och det låter fantastiskt om en hel del låtar på skivan. Bandet har återigen visat att de klarar sig alldeles utmärkt utan Kurt Vile, som hoppade av efter debuten, och frågan är om inte "Red Eyes" är det bästa The War On Drugs gjort. Det är i alla fall en låt som är där uppe och slåss i toppen, och den finns på detta tredje album. Och precis här under också:
 
 

Lördagsgodis: Mac DeMarco

Kategori: Lördagsgodis

Förra helgen var jag i studion, och det började på absolut bästa sätt. För när jag och Johan stod och väntade på att bli insläppta spelade han upp en låt med Mac DeMarco, en artist jag missat helt och hållet. Och jag var smått chockad över hur bra det här är. Låten var "Freaking Out The Neighbourhood", en låt som känns som gammal Ariel Pink mixat med lite mer surf och lite bättre ljudkvalité. Och Mac har en hel del likheter med Pink; han gillar att spela in saker själv på utrustning som inte har märken som Gibson och Fender, han har en avspänd attityd och hans liveshower kan bli smått kaotiska. Att missa det här, det är en otrolig förlust. Som tur är så hade ju Johan koll på läget, och med en sån här start så blev det en riktigt bra helg i studion, där vi satte hela fyra låtar på tejp. Men det är en annan historia. Nu blir det Mac DeMarco och hans fantastiska "Freaking Out The Neighbourhood", här i en live-version som är minst lika cool som den som finns på Macs skiva "2":
 
 

Lördagsgodis: Nirvana

Kategori: Lördagsgodis, Tribute

Yes, som säkert de flesta vet så är det idag 20 år sedan Kurt Cobain dog. Och det finns massor av anledningar till att han gjorde det, men jag tänker istället fokusera på den fantastiska musik han hann med att göra innan denna dag. Det gör jag idag med en av Nirvanas alla fantastiska låtar, "Radio Friendly Unit Shifter", ett av de mest vilda spåren från "In Utero" (och det är en rätt vild skiva). Versen består bara av rundgång på gitarren och ett malande trum och baskomp. Och så Cobains fantastiska röst. I klassisk Nirvana-anda så fortsätter samma basgång i refrängen, men nu tillsammans med ett gitarr-riff och ett ännu mer larmigt trumkomp. Nirvana.formeln alltså, en tyst vers och en våldsam refräng, men inte lika påtagligt här som i spår som "Rape Me" och "Lithium". Dock minst lika fantastiskt: