lyssningsknark

som droger för dina öron

Torsdagsbränn: Kazuhito Yamashita

Kategori: Torsdagsbränn

Denne helt vansinnige klassiska gitarrist är ett fenomen. Han spelar ofta alldeles för fort och missar då ibland att uttrycka musiken, och ofta är Yamashita mer cirkus än musik. Han har exempelvis arrangerat upp hela Stravinskys balettmusik "Eldfågeln" från orkester till bara en gitarr. Det låter inte alltid så bra, men det är ändå en helt otrolig bedrift att klara av att spela detta. Annat spännande är att han spelat in det mesta som finns i gitarrväg, tex allt som Fernando Sor skrivit (och det är ingen liten samling). Här har vi honom i ett klipp där han spelar tredje och fjärde satsen av Castelnuovo-Tedescos sonat "Hommage a Boccherini". I början håller han sig, men sedan ballar Kazuhito ur lite och spelar i ett helt vansinnigt tempo. Och även om det går alldeles för fort så är det ganska underhållande, och jävligt imponerande, att se på.

    

Torsdagsbränn: Adam Fulara

Kategori: Torsdagsbränn

Det här är en kille som kan det här med att spela med båda händerna på greppbrädan. Fulara är inte speciellt känd förutom i vissa gitarrnördkretsar, men han är en ganska otrolig gitarrist. Här spelar han Bachs Preludium i C-moll BWV 847, som är ett av den gamle gubbens bästa stycken i mitt tycke.  

    

Torsdagsbränn: Randy Rhoads

Kategori: Torsdagsbränn

Randy Rhoads var Ozzy Osbournes första gitarrhjälte som soloartist (tidigare sjöng ju Ozzy i Black Sabbath där Tony Iommi spelade gitarr, men hoppade av/fick kicken i slutet runt 1980, sedan kan man förlänga listan med Ozzys fina gitarrister med namn som Jake E. Lee och Zakk Wylde). Efter en lustig audition där Randy knappt hann spela några toner alls fick han jobbet som Ozzys gitarrist och hoppade därmed av sitt band Quiet Riot och slutade ge lektioner till andra unga gitarrister. Den klassiskt skolade Rhoads hann med att göra två album med Osbourne och revolutionera elgitarrvärlden tillsammans med Eddie Van Halen innan han dog i en flygkrasch 1982. Och vilka skivor de gjorde tillsammans, de två definitivt bästa under Ozzys solokarriär. På första skivan, "Blizzard of Ozz", hade Randy sin kanske finaste stund någonsin förevigad; solot på låten "Mr Crowley". Låten i sig handlar om trollkarlen Aleister Crowley som skrämde skiten ur folk under tidigt 1900-tal, och har givetvis en äkta b-filmssoundtracksorgel som intro. Sen blir det klassisk hårdrock för hela slanten. Lyssna och njut av en äkta gitarrhjälte!