lyssningsknark

som droger för dina öron

Lördagsgodis: Atomic Swing

Kategori: Allmänt

Efter att ha jammat loss lite till Atomic Swings gamla hit "Smile", så har jag än en gång förstått hur fantastisk den här låten är. Och då är den ändå inte bandets bästa, vilket onekligen talar för kvalitéerna hos detta gamla avsomnade band. Länga funderade jag över hur många av Niclas Frisk gitarrmackor kunde låta så feta och efter att ha bevittnat bandet live för några år sedan så förstod jag plötligt varför; de dubblas inte sällan av Micke Lohses kazoo. Ett hypersmart trick i ett band som efter en lysande debuskiva aldrig riktigt hittade tillbaka till toppen, även om de närmade sig den några gånger på senare dagar. På just "Smile" hör jag dock inte mycket kazoo, istället får Lohse briljera bakom orgeln och Frisk smälla till med några fantastiska licks på egen hand. Sen har vi ju den otroligt snygga melodin också, som givetvis är det absolut bästa med låten.


Fredagsanonymt: Maximo Park

Kategori: Allmänt

Newcastle-bandet Maximo Park har släppt tre studioa-album utan att egentligen nå ut till någon större massa. På hemmaplan är de antagligen en större angelägenhet än vad de är utanför det brittiska imperiet (nja, så mycket till imperium är det väl inte längre, men det hindrar tydligen inte påkostade kungabröllop som kostar betydligt mer än vad det smakar) men måste väl ändå ses som ett litet indie-band. Inte helt oväntat så har bandet hämtat inspiration från den lite mer alternativa pop och rock-scenen i England på 80-talet, men jag tycker nog att de har en hyfsat modern touch på sin retro-pop och de landar inte helt långt ifrån Bloc Partys tidiga grejjer, fast med Rickenbacker-gitarrer istället för klubb-känsla. Här är deras låt "Books From Boxes", en tjusig liten låt.


Torsdagsklassiskt: Norteña

Kategori: Allmänt

Jorge Gómez Crespo är knappast någon överdrivet känd kompositör, och det är inte heller många av hans verk som spelas allt för ofta. Men ett av argentinarens stycken tillhör faktiskt nästan standard-repertoaren för en klassisk gitarrist. Stycket ifråga heter "Norteña" och innehåller fantastisk musik. Det börjar med ett enkelt litet motiv som sedan upprepas med en variation innan det mer ackord-baserade partiet tar vid. Men det gömmer sig samtidigt också en fantastiskt fin melodi i dessa ackord, en melodi som svänger mellan att ligga i diskanten till att gömma sig längre ner i registren. Kanske är det just därför den är så svår för utövaren att verkligen få fram, men här har jag hittat en version där som jag tycker är hyfsad. César Amaro heter gubben som spelar stycket, och han har lyckats med balansen mellan att få den vilande känslan i stycket att samtidigt röra sig framåt med rätt känsla. Och just den avslappnande känslan i stycket gör det så skönt att lyssna på, men det gäller ju för exekutören att inte tillåta "Norteña" att bli stillastående och tråkigt, för då är det risk att det avslappnande går över i något sövande. Men det är alltså ingen risk här, då detta är bland de bättre versionerna som finns på Youtube. Annars går det säkert att rota fram Segovias gamla inspelning av detta stycke, som är riktigt bra.