lyssningsknark

som droger för dina öron

Best of 2017 - Lucka 24: Holding On

Kategori: Best of 2017

Sista låten på min årsbästalista är "Holding on" av War On Drugs, det enda band som fått två låtar med på denna nedräkning. Och det här är nog årets bästa låt på årets bästa skiva, om jag ska ranka (vilket jag hade lovat att jag inte skulle göra, men nu är det ju ändå julafton och allt, så då bryter jag lite mot reglerna). "Holding On" är den enda låt som kan ta upp kampen med Father John Mistys "Total Entertainment Forever" som årets mest välarrangerade, för det här är också ett mästerverk från intro-syntarna till gitarrslingorna på slutet. Däremellan ryms allt som man kan önska av en låt. Återigen känns det som att 80-tals-Springsteen varit modellen, men Adam Granduciel har skulpterat fram sitt eget mästerverk med hjälp av vackra gitarrer som vävs samman med odödliga klaviatur-slingor. Och så fundamentet, murbruket, det stadiga beatet som så ofta glöms bort när man pratar om War On Drugs musik. Ovanpå allt det här svävar Granduciels röst fram i en melodi som är så bra att det nästan är läskigt. Sällan har musik känts så genuin som här, och det episka anslaget, som kunde varit löjeväckande, känns mer rätt än någonsin förut. För en musikälskare så är det verkligen julafton att lyssna på en så här välskriven låt. Om man inte förstår storheten i detta, ja, då får man nog fixa en god jul på något annat sätt.
 
 

Best of 2017 - Lucka 23: Wall Of Glass

Kategori: Best of 2017

Jag skrev tidigare om årets comeback och gav den titeln till Henrik Berggren, men många i Storbritannien skulle säkert ge den till en annan karl. Liam Gallagher har nämligen gjort solo-debut i år, efter att först frontat Oasis (hört talas om dem?) och senare Beady Eye (typ Oasis mark 2, fast utan brorsan tillika låtskrivan Noel Gallagher). Oasis gick ju rätt bra (om man ska ta till en underdrift) medan Beady Eye aldrig riktigt tog fart (snällt sagt). De senaste åren har Liam mest ägnat sig åt mode och Twitter, och säkert ett och ett annat slagsmål. Det har känts som att han varit hyfsat nöjd med det, men när brorsan Noels solo-äventyr gått bättre och bättre måste det känts surt för lillebror att inte ens vara med och tävla. Problemet är ju att Liam aldrig varit någon låtskrivare av rang, och då han och Noel inte kommunicerar längre så är det alltså uteslutet att storebror ska skriva några nya hits åt Liams karakteristiska röst. Just den delen är ju vad man saknat, för även om Noel gjort några hyggliga låtar de senaste åren så besitter han ändå inte Liams röst. Rent tekniskt är Noel säkert en bättre sångare, men sånt bryr sig sällan rocknroll om. För vad som slog mig första gången jag hörde "Wall Of Glass" var hur bra Liam fortfarande låter, och att det änåd var hans röst som var en stor del till att jag tyckte att Oasis var så förbannat bra en gång i tiden. Låten då? Jo, det låter som att någon låtskrivare fått instruktionen "skriv så som Noel hade gjort" och i slutändan lyckats hyggligt med det. Inte modernt, inte modigt, inte bättre än Oasis men ändå - en bra låt. Och då jag inte kan tycka att Noel har gjort någon låt under 2017 som varit bättre så anser jag att denna upplaga av The Battle of Britpop vunnits av Liam. Och visst är det bättre att grabben gör musik än att tramsa runt med kläder och twittrande? Lyssna nu på låten, rycks med av Liams röst och när det är slut - luta dig tillbaka, as you were.
 
 

Best of 2017 - Lucka 22: Lights Out

Kategori: Best of 2017

Royal Blood är duon från Brighton som gjort sig lika kända för sina låtar som det faktum att basisten och sångaren Mike Kerr fyller all harmonisk funktion i bandet. Det har väl gjorts förut, fast oftare á la White Stripes (där det saknas basist, precis som i The Black Keys, för att ta ett annat känt exempel), att man plockat bort ett av de klassiska rock-instrumenten bas eller gitarr och att den enda musikern i bandet med strängar på sitt instrument får fylla dubbel funktion. Frågan är hur ofta en basist lyckats så bra som Kerr gör. Visst, han har en ganska avancerad setup med oktavpedaler och annat kul som hjälper till, men det krävs även en ruggigt duktig musiker för att göra det så här bra. Och sen så sjunger han bra också, plus att han tillsammans med batteristen Ben Thatcher skrivit en del hyggliga låtar de senaste åren. Deras bästa från 2017 heter "Lights Out" och är en rökare med ett grymt driv, en cool attityd och några av de bästa riffen som spelats in i år. Good stuff.