lyssningsknark

bättre än kola

Sett & Hört: The Vaccines

Kategori: Sett & Hört

The Vaccines intog på fredagskvällen Debaser Medis i Stockholm och gjorde ett högst förvirrat intryck. Jag har sett bandet två gånger tidigare, en gång per skivsläpp. Så när nu tredje skivan "English Graffitti" står i skivhyllan så tog jag mig givetvis in till stan för att än en gång hänföras av bandets live-energi. Så blev det inte riktigt. Redan direkt känns det som att bandet får problem - ljudet är under all kritik på inledande "Handsome" och det känns redan här som om bandet saknar energi. Det blir lite bättre i följande "Wreckin' Bar (Ra Ra Ra)" men ändå saknar jag något. Det känns som att bandet kört slut på sig under turnén och att den här kvällen bara går upp på scen för att göra sitt jobb, inte mer. Dessutom känns det som att de har svårt att få till soundet på senaste skivan när de spelar live, vilket kanske inte är så konstigt då den har en betydligt mer avancerad studio-ljudbild. Bandet har valt ut en knippe låtar från denna nya skiva som känns helt rätt - "Handsome", "Dream Lover", "Minimal Affection", "20/20", "Give Me A Sign" och "(All Afternoon) In Love" känns som de starkaste korten på plattan.
 
Tyvärr lyfter det sällan. Publiken gör inte saken bättre, för det är en småsömnig stockholmspublik som bandet spelar inför denna kväll. Samtidigt får man lite den publik man förtjänar, och då varken sångaren Justin Young eller trummisen Pete Robertson gör ett direkt lysande jobb så haltar spelningen rätt rejält. Young verkar mest trött, Robertson däremot är stundtals en katastrof. Han ökar och sackar i tempo, ibland flera gånger i samma låt och totalhavererar exempelvis "Wolfpack" (jag tror jag räknar till fem olika tempoförändringar i en låt som inte ska ha en enda sådan).
 
Men mot slutet kommer ändå The Vaccines igång. För en gångs skull får de till den fantastiska "Post Break-Up Sex" och efter det rullar hits som "Teenage Icon", "I Always Knew" och "If You Wanna" på rätt så bra. "Tiger Blood", den halvt mediokra låt, hade man gärna fått utelämna från setlisten, speciellt då man hade behövt göra plats för saknade "A Lack Of Understanding" och "Blow It Up". Däremot så gör man som vanligt riktigt bra versioner av lite långsammare låtar från debuten som "Wetsuit" och "All In White". Det är istället när bandet ska växla upp som de haltar.
 
Inte helt oväntat blir första extranumret en akustisk version av "No Hope", denna ganska folkiga låt som jag inte riktigt kommer till sin rätt med helt band. Det är inte världens bästa låt, men Justin Young gör ett hyggligt försök att gjuta liv i den. Så nu, när man äntligen tror att det lossnat för bandet och att de ska häva ur sig några fantastiska extranummer så förvirrar de igen. Varför spelar man b-sidan till tidigare nämnda "No Hope" som andra extranummer? "Blow Your Mind" heter denna låt, som inte är speciellt bra och verkligen inte blir bättre av att basisten Árni Árnason sjunger den. Kanske världens mest felaktiga val av extranummer. Och sen återstår det bara en låt och då spelar det mindre roll att det är den fantastiska "Norgaard" som bandet river av på ett godkänt vis. Nej, med det låtmaterial som kvartetten (på denna turné förstärkt med en extra kille på keyboards, percussion och gitarr, som inte heller övertygar) besitter så borde de kunna bjuda på en spelning som lyfter taket på Debaser Medis. Det gjorde det inte denna fredagskväll, vilket är synd. Det är inte en värdelös spelning, men den är heller inte överdrivet bra. Ni kan bättre än så här, The Vaccines.