lyssningsknark

som droger för dina öron

Tisdagsoldies: Darrell Banks

Kategori: Allmänt

Darrell Banks är kanske inte den mest kända av de soulsångare som var aktiva på 60-talet, men han hade en av de bästa låtarna från denna tid på sin repertoar. "Open The Door To Your Heart" heter denna låt (eller egentligen "Baby Walk Right In", som den egentligen heter, i alla fall på legala papper. Ungefär så som "Fly Me To The Moon" egentligen heter "In Other Words") som Banks släppte som singel år 1966. Banks hann med en del fler inspelningar, som "Somebody (Somewhere) Needs You", innan han sköts av en polis i februari 1970. Banks hade kommit på sin flickväns romans med polisen, som löste det hela med att skjuta Banks till döds. Ett tragiskt slut på denne sångares liv, men som tur var så finns hans musik kvar. Här är den fantastiska "Open The Door To Your Heart":


Måndagscovern: Light My Fire

Kategori: Allmänt

José Feliciano är idag kanske mest känd för jul-låten "Feliz Navidad", men den blinde gitarrvirtuosen har hunnit med en hel del annat under åren. Som en riktigt cool version av The Doors klassiska låt "Light My Fire". 1967 fick Jim Morrison och hans band en hit med denna låt och redan året efter hade Feliciano hunnit ge ut en latin-version av den. Här har The Doors orgeldränkta, svängiga version ersatts av ett helt annat sväng, baserat på en akustisk gitarr och ett tjusigt stråkarrangemang. Röstmässigt är det också stor skillnad mellan Morrisons djupa röst och José Felicianos ljusa, jazziga sång. Det bästa med covern är att den gör något helt nytt med "Light My Fire" utan att på något sätt förstöra låten. Tvärtemot tillför Felicianos version ytterligare en dimension att upptäcka i denna lysande låt.





Söndagsskivan: Holy Wood

Kategori: Allmänt

Marilyn Manson hade slagit igenom på riktigt med den våldsamma skivan "Antichrist Superstar" och sedan befäst positionen med den lite mer elektroniska "Mechanical Animals". Under turnén för den senare av dessa två fick bandet problem med kristna, högervridna grupper som beskyllde medlemmarna för både det ena och det andra. Absurditeterna nådde klimax då man antog att Mansons musik hade inspirerat de två ungdomar som avrättade en hel drös med människor i den så kallade "Columbine-massakern". Något som givetvis ställde till det för bandet, men även gav inspiration till nästa skiva. Medlemmarna, med den karismatiske frontfiguren med samma alter ego som bandets namn, var rejält på krigsstigen mot alla dessa människor som hade försökt ge dem skulden för allt detta. Något som tydligt märks, både på musiken och texterna. Som vanligt nä det gäller Manson är det en tema-skiva i vilken man får följa Adam (en inte helt otydlig Bibel-referens) på en resa där olika celebriteter som Kennedy och Lennon vävs in och slutar med hans egen avrättning. Skivan är uppdelad i fyra akter och den röda tråden är tydligare än någonsin bland bandets skivor. Nye gitarristen John 5 har med största säkerhet tillfört en hel del rent musikaliskt, vilket ger detta verk en större mognad än tidigare skivor. Twiggy Ramirez har skrivit några av sina bästa melodier till "Holy Wood" och Mansons texter har sällan varit mer träffsäkra. Som en kula rakt in i bland de ultra-kristna grupperna i USA slänger han ur sig rader som "Dear god if you were alive you know we'd kill you" och "This is your creation, the atom of eden was a bomb". Skivan är kanske inte lika direkt som "Antichrist Superstar", men den har en hållbarhet som få andra album är i närheten av. Här är öppningslåten till akt VI på "Holy Wood", alltså början till slutet på Adams resa. "Coma Black" heter den och förutom att vara en sorts uppföljare till den episka "Coma White" från "Mechanical Animals" så är den också uppdelad i två delar - a) eden eye och b) the apple of discord. Ett grepp som kan verka pretentiöst och töntigt, men tvärtemot fungerar det riktigt bra på en så teatral skiva som "Holy Wood".


Och så blir det en Spotify-lista också: lyssningsknark