lyssningsknark

som droger för dina öron

Måndagscovern: Hot N Cold

Kategori: Allmänt

Denna cover är knappast någon officiell utgåva (med största säkerhet, men man kan aldrig riktigt veta med länderna i öst), men det är en förbannat rolig version av Katy Perrys låt "Hot N Cold". Inspelad av ett ukarinskt polkaband som jag inte ens har något namn på så svänger den på ett helt annat sätt än vad originalet gör. Det engelska uttalet är desto mer tveksamt, med vad gör väl det när man har så mycket charm som dessa gubbar. Deras arrangemang är dessutom lekfullt och riktigt roligt, och jag hoppas att Katy Perry skulle uppskatta denna cover lika mycket som jag gör. För den är jävligt rolig, och ibland är det viktigare än hög kvalité och fet produktion.





Fredagsanonymt: David Alsing

Kategori: Allmänt

I helgen åker jag till Värmland för att kolla på en konsert med David Alsing. Med andra ord blir det inget bloggande under lördag-söndag. Men jag tänkte istället ta tillfället i akt att tipsa om Davids musik, då den är jävligt bra. Den baseras på amerikansk fingerpicking och svenskt vemod, en blandning som fungerar alldeles lysande. På låtar som "På avstånd en konung", "Du lämnade en fjäder" och "Caroline" visar David upp fina melodier och texter, ett snyggt gitarrspel och visar att små minimalistiska gester kan ge stora avtryck. Här har jag plockat fram den förstnämnda av dessa låtar, i ett riktigt bra liveklipp.

Gårdagens konsert med Rufus Wainwright bjöd också på en fantastisk live-upplevelse. Första set ägnades endast åt nya skivan, som spelades rakt igenom utan applåder eller mellansnack, med andra ord som en tolv låtar lång sångcykel med Rufus vid pianot. Vansinnigt pretentiöst, givetvis, men också snyggt och modigt. Bland höjdpunkterna fanns "Who are you New York?" och "The Dream". I andra set tog Rufus igen allt mellansnack som han inte fick utrymme för i första set och hade långa humoristiska utläggningar om både svenska kungligheter och Eurovision Song Contest. Rejält underhållande, och låtarna därimellan visade upp både Rufus otroliga pianoskills (som om man inte upptäckt de under de avancerade sakerna han spelade under första set), hans fantastiska röst och hans perfekta låtar. Det blandades friskt från alla skivor med Rufus, men några av höjdpunkterna var "Memphis Skyline", "The Art Teacher", "Beauty Mark" och "Little Sister". Tråkigt nog spelades inte "Gay Messiah" (som för övrigt egentligen inte är en piano-låt, och därmed antagligen inte hade passat i konceptet "endast piano och sång"), en låt som kunde skakat om väggarna i den annars inte speciellt homosexuellt lagda Fialdelfiakyrkan. Annars var det en lysande konsert, så pass bra att man önskade att den aldrig skulle ta slut.


Torsdagshårdrock: Kyuss

Kategori: Allmänt

Idag kommer tongångarna från 90-talet, då Kyuss och ett gäng andra band gjorde stoner-rock till en rejäl angelägenhet. Även om det kanske handlar om en subkultur jämfört med många andra hårdrocksgenrer med betydligt större publik så bjöd stoner-banden på ett alternativ till rap-metalen, grungen och arena-hårdrocken. Ett väldigt trevligt alternativ, då detta är musiker som gräver djupt i sina hårdrocksrötter och stämmer ner sina gitarrer rejält. Med tanke på genrens namn så används det oftast en hel del jazztobak också. Här har jag plockat fram Kyuss låt "Green Machine", och även om man inte diggar detta så kan det ju vara intressant att höra vad Josh Homme pysslade med innan han fick en betydligt större publik med Queens of the Stone Age.


Idag ska jag lyssna på Rufus Wainwright när han spelar live med endast piano och sång. Förhoppningsvis blir det lika bra som jag hoppas på.