lyssningsknark

som droger för dina öron

Tisdagsoldies: Lemonheads

Kategori: Allmänt

Jag hade på något helt overkligt sätt lyckats missa Lemonheads fram till och med förra veckan, då jag hörde dem av en slump. Tur för mig, för det här är ett riktigt bra band. Evan Dando, som är ende originalmedlemmen sedan väldigt många år tillbaka, startade Lemonheads redan under det tidiga 80-talet. Då spelade de någons slags punk med influenser både från hårdrock och country. Under 90-talet började Dando och hans kamrater odla en mer alternativ rockstil, vilket råkade passa perfekt när grunge-vågen kom i slutet av 1991. Men trots att bandets stil inte skiljde sig speciellt mycket från många andra stora amerikanska band under denna period så fick Lemonheads aldrig riktigt det kommersiella genombrott som många andra fick. Kanske berodde det på att deras singlar inte var riktigt lika catchiga som många andras, eller så kan det ha varit en marknadsföringsfråga. Bandet turnerade inte alltför flitigt under denna period, mycket beroende på Dandos problem med droger, vilket säkert medförde att de inte kunde nå ut till sina potentiella fans. 1997 lades bandet på is, men i mitten av 2000-talet tog Dando upp Lemonheads igen och har sedan dess släppt två album, ett med eget material och ett bestående av covers. Det är dock de saker som Lemonheads gjorde under 90-talet som de koms bäst ihåg för, och här har jag letat upp det riktiga esset; "Into your arms". Här, i bandets kanske största ögonblick rent försäljningsmässigt, har Dando skrivit en alternativ rocklåt med popambitioner, inte helt olikt många av Kurt Cobains stora ögonblick (tänk "About a girl", och inspelningen gör den verkligen rätt visa. Studioversionen finns på Youtube, men är inte inbäddningsbar, så jag lägger in en länk till den här nedan. Samt att jag lägger in en "fejk-livetagning", där sången framförs live men instrumenten är hämtade från playback. "Into your arms" är en av mina nya favoritlåtar, lite lustigt kanske med tanke på att den har några år på nacken, och är ett måste att lyssna på!


http://www.youtube.com/watch?v=zm9nEa5UoQA


Måndagscovern: Real Wild Child (Wild One)

Kategori: Allmänt

Låten "Real Wild Child (Wild One)" är antagligen mest känd i Iggy Pops 80-talsversion, men jag föredrar nog egentligen senare liveinspelningar framför denna studioversion, mycket på grund av den inte så lite daterade ljudbilden som Iggy använder sig av här. I vilket fall så är inte någon av Iggys versionar av låten originalet, det spelades in redan 1958 av rockabilly-sångaren Johhny O'Keefe & the Dee Jays och det skiljer sig en hel del från Iggys version. Här är det nämligen just rockbilly som låten baseras på, något som tagits upp av bland annat Brian Setzer som också spelat in låten senare. Den nyaste versionen av låten jag hört är den Max Riviera spelat in, en låt som snurrat flitigt som reklammusik på svensk reklambaserad TV under 2010. Här har Max plockat bort både 80-talsfeeling och rockabilly och ersatt dem med en akustisk grund. Riktigt snyggt faktiskt. Här får ni då tre väldigt olika, men alla bra på sina egna sätt, versioner av en och samma låt. Inte illa.








Söndagsblues: Stevie Ray Vaughan

Kategori: Allmänt

Stevie Ray Vaughan drog inspiration från både blueslirare som Albert King, jazzkatter som Kenny Burell och klassiska bluesrockare som Jimi Hendrix och fick till en liten blandning av alla dessa element in i sin egen stil. Han räknas dock främst som en modern blueskille och hade sin storhetstid under 80-talet i USA där han turnerade flitigt med sitt band Double Trouble. En del tycker att Stevie spelade Hendrix låtar bättre än vad orignalet själv gjorde. Det håller jag inte med om, men faktum är ofrånkomligt att han spelade sina egna låtar bättre än någon annan samt besatt en stil som få andra klarade av att bemästra under hans livstid. Vaughan brottades med en del alkoholproblem, men det var något helt annat som tog livet av honom. Den 26 augusti 1990 dog han i en helikopterkrasch, bara några timmar efter hans sista gig som avslutades med ett jam med Eric Clapton, Buddy Guy, Jimmie Vaughan och Robert Cray. Trots att Stevies liv avslutades i förtid så var det ändå med flaggan i topp efter att ha delat scen med dessa fyra andra blueslegender. Här har jag plockat fram den instrumentala låten "Scuttle Buttin'" där man kan höra Stevie Rays stilbildande spel i högform.

Och så blir det en Spotify-lista också: lyssningsknark