lyssningsknark

som droger för dina öron

Onsdagsnytt: Invasionen och Bruket

Kategori: Allmänt

Idag bjuder jag på ny musik från två band som musikaliskt inte ligger helt långt ifrån varandra, dessutom har båda bestämt sig för att sätta sitt bandnamn i bestämd form (något som har varit lite småhett i några år, tänk Juvelen, Hajen osv). Gammaldags punk och en skvätt pop ligger nämligen i grunden för båda dessa band, men då Invasionen kanske sneglat mer ått Ebba Grön har Bruket annamat en mer Clash-aktig stil (i likhet med tex Florence Valentin). Men när det gäller bandmedlemmarnas historia i musikbranschen så skiljer sig ganska mycket, då medlemmarna i Bruket inte gjort något större massmedialt väsen av sig så drivs Invasionen av Dennis Lyxzén (medlem i klassiska svenska band som Refused och The (International) Noise Conspiracy) och hans bandmedlemmar från The Lost Patrol ligger bakom detta nya, svenskspråkiga projekt. Enligt mig vinner också rutin över färskhet, i alla fall i detta fall, då jag nog tycker att Invasionen ger ett mer beståndigt intryck än vad Bruket gör. Detta gör inte Bruket till ett dåligt band, men jag känner att de har en bit kvar innan de hittat hem ordentligt. I vilket fall blir det en låt vardera här, Invasionens "Får aldrig tro" och Brukets "Sthlm kallar".


Imorgon ska jag ut och resa, så då får ni klara er utan hårdrock. Tillbaka på fredag!





Tisdagsoldies: Jakob Hellman

Kategori: Allmänt

Det är givetvis ganska stort rabalder om att Jakob Hellman ska ge sig ut på vägarna igen, tillsammans med Alphaville och Olle Ljungströms gamla band Reeperbahn. Inte oförjänt, med tanke på att Hellman har gjort en av de bästa svenska skivorna någonsin, och sen inte så mycket mer. 1989 kom "...och stora havet" och efter det har Hellman spelat in några covers, gjort lite ströspelningar när andan fallit på och antagligen skrivit en låt eller två som väldigt få människor har fått höra. Men det är klart att varje låt han skriver har pressen på sig att bli lika bra som något av de tretton spår som fanns på debutskivan, och det är inte helt enkelt. Därför lär det bli en nostalgitripp när Hellman står på scenen i sommar, men vad gör väl det när det är så fantastiskt bra material han har att jobba med. Jag såg honom på festivalen Tullakrok någon gång i mitten av 2000-talet, och även omd et stundtals var ofokuserat och slarvigt så var det fortfarande magiskt bra. Förhoppningsvis är fortfarande lika bra. Låtarna är det i vilket fall, här under har jag plockat fram "Vintern dör", en av alla de där tjusiga låtar som "...och stora havet" var fullproppad med. Den låter fortfarande lika bra som första gången jag hörde den.


Måndagscovern: Atlantic City

Kategori: Allmänt

En av Bruce Springsteens tidigare hits heter "Atlantic City". Den är betydligt mindre känd än andra låtar från denna tid, som "Hungry Heart", "Born to run" och "Badlands", vilket mycket väl kan bero på låtens ganska akustiska inramning. Live brukar dock The Boss rocka till den ordentligt, något som The Hold Steady verkar ha tagit fasta på när de spelade in en version av låten. Men det är inte upphottat på något smaklöst sätt, tvärtemot innehåller denna cover stora dynamiska skillnader som lyfter låten, och introt är tack vare pianot nästan ännu mer ödsligt än vad Springsteens original är. Sångmässigt är det kanske inte riktigt i samma klass som originalet, men hur många sjunger lika bra som Springsteen? Inte många, om man frågar mig. Hur som helst så tycker jag att The Hold Steady fått till en fin version av en låt som normalt tar några lyssningar innan man upptäcker storheten. När man väl brutit igenom dessa lyssningar vill man bara höra "Atlantic City" en gång till innan man stänger av.