lyssningsknark

som droger för dina öron

Söndagsguiltypleasures: Rupert Holmes

Kategori: Söndagsguiltypleasures

Rupert Holmes är kanske inget householdname i Sverige, men hans låt "Escape (The piña colada song)"  borde de flesta känna igen. Det är en ganska töntig låt egentligen, med ett stelt komp hämtat direkt från brytningen mellan 70 och 80-talet och en text som är nästan överdrivet löjlig. Den handlar om en gubbe som tröttnat på sin fru, läser lite kontaktannonser och svarar på en. På första dejten med den som satt in kontaktannonsen upptäcker han att det är hans fru som skrivit de orden som han gått igång på i annonsen, och de skrattar lite och förstår att de är perfekta för varandra. Okej, det kanske är lite gulligt och så, men det är inte en per definition bra poptext. Däremot är det något med denna låten som är otroligt catchy, trots alla dess brister. Därför tycker jag ändå om den, och lyssnar på den ibland och skrattar åt min egen smak.

         

Lördagsgodis: Silverchair

Kategori: Lördagsgodis

Silverchair var lite av ett mini-Nirvana när de i mitten av tonåren gjorde sin debutplatta "Frogstomp". De var bra redan då, blev ännu bättre med "Freak show", men deras största stund måste vara på deras tredje skiva "Neon Ballroom" där de hade mognat musikaliskt och gjorde en spännande skiva som drog åt alla möjliga håll, men ändå höll ihop på ett fantastiskt vis. Sen kom baksmällan när de gjorde piss-skivan "Diorama". Jag hade ganska stora förväntningar på denna skiva och var något otroligt besviken på deras mesiga, tama och slätstrukna nya låtar. Men med senaste skivan, "Young modern" har de ryckt upp sig lite, och börjat närma sig gammal fin form, fast på ett nytt sätt. De låter inte speciellt mycket grunge längre, inte så mycket rock alls förresten. Detta är mer av en popskiva med lite tryck i. Singeln "Straight lines" är i alla fall det bästa jag hört från detta band på många år, med snygg produktion och klistriga melodier. Lyssna!

    

Fredagsanonymt: Whyte seeds

Kategori: Fredagsanonymt

Whyte seeds släppte först en skiva med den då rådande trenden garagepoprock, precis som Mando Diao och en handfull andra band. Då var Whyte seeds i mitt tycke ett av de bättre banden inom denna genre. När det blev dags att göra andra skivan lutade bandet mer åt gammal britpop och lät mer som ett långsamt Brainpool än ett svenskt Strokes. Men de var fortfarande bra. Här har jag plockat titellåten till skivan "Bold as love", tråkigt nog ett av de alldeles för få youtubeklippen med bandet. Vad grabbarna i bandet gör idag har jag faktiskt ingen aning om, men det här är en bra poplåt i vilket fall.