lyssningsknark

Att ett band som döpt sig till Hoola Bandoola Band kunde bli en riksangelägenhet säger lite om vad svenska band hade för namn på 70-talet. Gläns Över Sjö Och Strand, Risken Finns, Fläsket Brinner, Piska Mig Hårt (jodå, så hette Eldkvarn innan de hette Eldkvarn) och Gunder Hägg (innan Gunder Hägg ledsnade på att bandet tagit hans namn och de fick byta namn till Blå Tåget). Och så ABBA då. Men de hör inte hemma i samma genre riktigt. För samtidigt som Björn och Benny gjorde världen varse om den svenska popen så utvecklade band som just Hoola Bandoola Band den svenska proggen. Och jag föredrar helt klart just proggen, vars namn gör att man lätt blandar ihop den med den internationella genren prog rock, men skillnaden är milsvid, om inte törre än så. För när den progressiva rocken försökte göra så avancerade låtbyggen som möjligt så ville proggen att alla skulle kunna spela, utan att vara virtuoser. Lite som en föregångare till punken. Och även om medlemmarna i Hoola Bandoola Band definitivt var skickliga så spelade de progg, och de gjorde det för att det var just denna musik de ville spela. Istället för att försöka använda så knepiga harmonier som möjligt så försökte Hoola Bandoola göra så bra låtar som möjligt. Inte sällan lyckades de göra just väldigt bra låtar. Som dagens klipp, en av bandets mest kända låtar, skriven av Mikael Wiehe och sjungen av Björn Afzelius - "Vem Kan Man Lita På?" En fråga som är lika aktuell idag som på 70-talet, eller hur?