lyssningsknark

2000 släppte Hellacopters vad jag anser vara deras bästa skiva, "High Visibility". Bandet verkade verkligen ha hittat vad de ville göra med denna skiva, Dregen hade försvunnit och ersatts med Robert "Strängen" Dahlqvist och samtidigt försvann en hel del garage ur mixen för att ersättas av mer klassisk 70-talsrock. Resultatet blev jävligt bra, det är tretton spår på skivan och de flesta av dem riktigt starka. Albumet kickar igång med en tungviktare, "Hopeless Case Of A Kid In Denial", som ändå inte riktigt känns tongivande för skivan. Det här är en lite smådyster rockare jämfört med följande "Baby Borderline" och "Sometimes I Don´t Know", två spår som kanske inte har samma hitpotential som albumöppnaren men som har en fantastisk energi och verkligen får skivan att gå åt rätt håll. Sen har vi fantastiska "Toys And Flavours", där Nicke och Strängen båda visar upp snygga gitarrsolon och BobaFett verkligen kommer till sin rätt bakom klaviaturen. Och då har jag inte ens nämnt rytmsektionen, som är fantastisk genom hela skivan. "You´re Too Good (To Me Baby)" är inte mycket sämre den, här får man även höra lite souliga körer som lyfter spåret liite extra. "Throw Away Heroes" är även den långt över godkänd, även om den inte riktigt kommer upp i samma standard som följande "No Song Unheard", en låt som jag nog skulle ranka som en av de finaste som Hellacopters någonsin spelat in. Än så länge sju starka spår på raken och låt nummer åtta, "Truckload Of Nuthin'" är inte dålig den heller. "A Heart Without Home" hålelr också ställningarna innan "No One Is Gonna Do It For You" sänker både tempot och betyget en aning. Tvärtom blir det i "I Wanna Touch", en rocknroll-dänga som kanske inte har den bästa melodin i historien, men det vägs upp av den fantastiska energin och det galna tempot. Avslutande duon "Hurtin' Time" och "Envious" går tyvärr lite på tomgång, även om de är långt ifrån dåliga, den senare är en helt ok live-låt men på skiva blir den lite lam. Men man ska inte kräva för mycket, det här är ändå en fantastisk skiva av ett av Sveriges bästa rockband någonsin. Det vet alla som hört "High Visibility" och alla som såg bandet live under deras nästan femton år på scenen. Under avslutande turnén 2008 var Hellacopters nästan overkligt bra, och jag tror inte något rockband i landet klarade av att tävla med dem då. Ett fantastiskt band, helt enkelt, med flera fantastiska skivor och låtar, här kommer en av deras bästa, "Toys And Flavours":

 

Nu tänker jag ta semester i en vecka och ha det riktigt gött, så det blir inga lovord om mer eller mindre kända band här på en vecka. Men veckan därpå blir det action på Lyssningsknark igen!