Det är givetvis ganska stort rabalder om att Jakob Hellman ska ge sig ut på vägarna igen, tillsammans med Alphaville och Olle Ljungströms gamla band Reeperbahn. Inte oförjänt, med tanke på att Hellman har gjort en av de bästa svenska skivorna någonsin, och sen inte så mycket mer. 1989 kom "...och stora havet" och efter det har Hellman spelat in några covers, gjort lite ströspelningar när andan fallit på och antagligen skrivit en låt eller två som väldigt få människor har fått höra. Men det är klart att varje låt han skriver har pressen på sig att bli lika bra som något av de tretton spår som fanns på debutskivan, och det är inte helt enkelt. Därför lär det bli en nostalgitripp när Hellman står på scenen i sommar, men vad gör väl det när det är så fantastiskt bra material han har att jobba med. Jag såg honom på festivalen Tullakrok någon gång i mitten av 2000-talet, och även omd et stundtals var ofokuserat och slarvigt så var det fortfarande magiskt bra. Förhoppningsvis är fortfarande lika bra. Låtarna är det i vilket fall, här under har jag plockat fram "Vintern dör", en av alla de där tjusiga låtar som "...och stora havet" var fullproppad med. Den låter fortfarande lika bra som första gången jag hörde den.