lyssningsknark

Placering 8 på listan är en riktig tungviktare: Led Zeppelins IV. Eller vad den nu heter, det står faktiskt inget namn på omslaget, så man kan lika gäran kalla den för skivan med gubben på framsidan. Bra är den i alla fall, rakt igenom. Mästerverket "Stairway to heaven" är skivans mittpunkt och stora hit, men det finns mycket, mycket mer att hämta här. "Rock n roll" är en kanonfin bluestolva, "Four sticks" en hint om att Led Zeppelin kunde skapat hiphop med ett extremt tungt beat och "Going to California" är en fin, lite folkaktig ballad. Den andra hälften av låtarna är minst lika bra. Det var som om bandet klarade av att samla ihop trådarna från de tre tidigare skivorna, som hade lite olika teman (trean är exempelvis en mestadels ganska akustisk historia), och byggde ett episkt, solitt album. Här finns allt; den tunga deltabluesen, den akustiska brittiska folkmusiken, hårdrocken och John Bonhams bastrumma. Okej att den senare dubbelskivan Physical Graffitti också är grym, men "fyran" är snäppet bättre enligt mig.

Jag har valt att lägga upp ett klipp med låten som startar skivan; "Black dog". En typisk Led Zeppelin-klassiker, med Pages gitarr-riff och Plants ljusa skrovliga röst. Jävlar vad grabbarna kunde knycka i bluesen,och jävlar vad bra de gjorde det. Fråga bara band som Guns N Roses, White Stripes och Whitesnake vad de lyssnat mest på och inspirerats av. Svaret är enkelt: Led Zeppelin