lyssningsknark

Oktober har gått och en hel del fina låtar har släppts. Jag tänker spara på några till min årsbästa-lista, men helt tomt ska det inte vara fram tills dess. 

 

The Cure har inte släppt musik på väldigt länge. Det är inte så att de inte varit aktiva, bandet har turnerat (och spelningarna verkar vara nästan Springsteen-långa) men det har bara inte gjorts några nya låtar. Förrän nu då. Två singlar släpptes som smakprov från nya skivan (som kom ut för någon dag sedan och är en trevlig sak) och de båda har varit bra på olika vis. Den senare, "A Fragile Thing", tycker jag nog är mer utav en hit med dess ganska direkta refräng. Det är inget snack om vilket band som spelar, The Cure låter som de brukar (om man nu kan säga så, det här är ett band som ändå gjort en hel del olika saker, fast ändå med en väldigt egen touch, tycker jag). Och de låter bra, orimligt bra och hungrigt för att ha spelat ihop i 40 år. Värdigt.

 

 

 

Brittiskan Frances Lion har släppt en väldigt stark singel i "Misbehave". Den har ett jävla driv, lite likt Sharon Von Ettens "Mistakes", och en riktigt grymt refräng. Det har varit tyst kring Frances Lion under några år, i alla fall på ny musik-fronten, men denna singel lovar gott. Mer, tack.

 

 

 

Nu nämnde jag nyss Sharon Von Etten och det var ju lägligt, för hon har också släppt ny singel. "Afterlife" är titeln, en låt som smyger igång lite halvförsiktigt för att sedan växa med rätt episka körer framåt slutet. Den är kanske inte lika bra som tidigare nämnda "Mistakes" men det är det också få låtar som är, om jag ska vara ärlig.

 

 

 

Och så ska det bli en remix, för ovanlighetens skull. Det är Temples, vars debut "Sun Structures" firar tio år. Då har man slagit på stort med en ny EP, "Other Structures", som samlar ihop lite överblivet material från dessa inspelningar och kompletterar med två remixer av "Shelter Song". Den som Robert Levon Been har gjort är verkligen grym, han har harmoniserat om ackorden och hittat en James Bond-feeling som verkligen inte finns i originalversionen. Den låter fortfarande mystisk, så som Temples ofta gör, men på ett helt annat sätt. Sjukt fräscht, faktiskt.