På Rufus Wainwrights lysande skiva "Want Two" finns det ett litet bonus-spår där Rufus gör en live-tolkning av en gammal fransk låt, "Coeur De Parisienne". På piano och sång framför Wainwright denna låt, som från början sjöngs av revysångerskan Arletty. Hon var känd under slutet av mellankrigstiden i ett Frankrike som älskade de filer som Arletty ofta spelade i. När man ser tillbaka så var knappast hennes röst av en speciellt vacker karaktär, men den passade in bra i de roller som hon gjorde i dessa revy-filmer. "Coeur De Parisienne" är i hennes originalversion en accordeon-driven sång som är både käck och snygg. Rufus har slipat bort det det lite väl käcka och ersatt det med betydligt vackrare och mjukare linjer vilket ger låten en betydligt mer romantisk ton. Att jag tycker bättre om hans version kan bero på att jag har lite svårt för överdrivet käcka låtar, samtidigt tror jag att jag föredrar denna senare version på grund av Rufus fantastiska röst och pianospel, en förmåga som få andra musiker besitter.