lyssningsknark

bättre än kola

April 2024 - Recap

Kategori: Recap

April bjöd på ny fullängdare med Aaron Lee Tasjan och även om jag tycker att "Stellar Evolution" är en ojämn platta så finns det bra grejer här. Singeln "Horror Of It All" är ett snyggt spår med gott om retro-vibe och ett coolt sound. Snygg hook har den också, men att Tasjan kan skriva sådana visste jag sedan tidigare. Låten, och inte minst videon, andas tidig MTV och det är inte otrevligt att drömma sig tillbaka ibland.
 
 
 
Betydligt modernare käns nya singeln från Fontaines D.C. som heter "Starburster". Irländarna har arbetat på sin mest ambitiösa skiva hittills, i alla fall enligt bandet själva, och det här är första smakprovet. Jag tycker att det lyser igenom en del inspiration från 90-talet, kanske skulle "Starburster" kunnat hörts på soundtracket till "Trainspotting" om den vore gjord några decennier tidigare. Det är en ball låt i vilket fall, med en rätt obehaglig video.
 
 
 
Annika Norlin och Jonas Teglund har nu släppt sin fullängdare och på den kan man höra en jäkligt bra låt som heter "Röd September". Den har begåvats med svenskt vemod och en ruggigt fin melodi. Arrangemanget tassar mjukt fram och gifter sig fint med Norlins karakteristiska röst. Missa inte!
 
 
 
Vemod bjuder också skottarna i Camera Obscura på i sin senaste singel "Liberty Print". Den lovar fint inför albumet som kommer i början av maj, kanske en av de skivor som jag ser mest fram emot under den närmaste tiden. Det är klart man alltid hoppas när band gör comeback att de ska göra ny, bra musik som är lika bra som deras gamla alster men ärligt talat lyckas de väl ganska sällan. Camera Obscura verkar tvärtemot fixa detta, "Liberty Print" är bland de finaste låtar jag hört på länge.
 
 
 
Vi stannar kvar i Skottland och Glasgow för Belle and Sebastians nya låt "What Happened To You, Son?" som rör sig i ett lite högre tempo än Camera Obscuras (en lite kul parentes är att  gruppens sångerska Tracyanne Campbell körade på en låt som återfinns på Belle and Sebastians förra album). Den har begåvats med en stark melodi som framförs av Stuart Murdochs mysiga röst, som alltid har något slags lugn i sig. Inga större överraskningar i sound eller inriktning, men ibland är det skönt när saker och ting inte ändras för mycket.