lyssningsknark

Precis som Matilda Mann så släppte också Wilco en EP i år. Den är en blandning av låtar av klassiskt Wilco-snitt och mer experimentella grejer och är precis som förra skivan producerad av Cate Le Bon. Min favorit bland spåren heter "Annihilation" och tuggar på fint i alt-countryland med typiska småvilda instick av gitarrer. Melodin är riktigt fin, Jeff Tweedy kan än, och det är något magiskt med ackorden. Wilcos låtar har ofta någon lite lurig twist som gör att de står ut lite extra, utan att för den delen lägga för mycket fokus på det oväntade. Låten kommer först, men lekfullheten finns (fortfarande) där.