lyssningsknark

Debuten från Ghost var närmare 1978 än 2010 när det gäller sound, ändå kändes den fräsch. Kanske på grund av att låtarna var så bra, kanske för att den här typen av hårdrock var så långt ifrån mycket annat som gjordes under samma tid. För när mycket hårdrock blivit hårdare, snabbare och mer aggressiv så gjorde Linköpingsbandet musik med snygga melodier utan att tappa tyngd. Det satanistiska budskapet, som framfördes utan den minsta ironi (vilket gjorde att man som lyssnare verkligen undrade om det var ironiskt) kunde känts lökigt, men passade musiken perfekt. Den bästa låten från denna kanonskiva heter "Ritual"och innehåller rader som "Our fallen angel vexed, Was banished from the sky, Recite now from the text, Pray for all to die". Som en gammal skräckfilm, fast bättre. Gitarrerna briljerar, sången är klockren och orgeln är härligt kuslig och dissonant. Sen kan det debatteras i oändlighet om Ghost är hårdrock eller inte, men då missar man poängen. Det här är bra musik, och det är det viktiga.