lyssningsknark

Här kommer den, Peter Moréns bästa låt under förra decenniet. Pampigt döpt till "Odyssén" men låten lever upp till det. Morén sjunger om tvivlet kring om han verkligen ska fortsätta göra musik och med facit i hand så måste jag svara ja. För det här är en ohyggligt bra låt, med det lilla piano-riffet, basgången och de vältajmade gitarrerna. Och så den oemotståndliga melodin som jobbar sig in i lyssnarens hjärna, den som hamrar in att det här minsann är en låt som är bättre än de flesta andra. Vad man däremot ska akta sig för är den några år senare släppta engelska versionen som inte alls fungerar lika bra. Till vardags, i band som Peter Bjorn and John, låter Morén fantastisk på engelska, men den här låten känns liksom som gjord för det svenska språket. På den här listan når den hela vägen upp till en fjortonde plats.