lyssningsknark

Det känns smått overkligt att en av de rockigaste låtarna från 2010 kom från en ensam kille med akustisk gitarr, men det är attityden som räknas och den finns verkligen i "King Of Spain". The Tallest Man On Earth hade med sin debut gjort sig känd som en habil folksångare. Röst, gitarrspel, låtar - allt fanns här, men när "King Of Spain" dök ner var det ändå som en bomb. Vilken jävla låt, en fulländad dänga med både sväng och fart. Plötsligt kändes The Tallest Man On Earth mindre Dylan och mer sin egen. Texten är underfundig, som så ofta i den långe mannens tidiga låtar, och melodin är klockren. Redan från första frasen fångas man in och efter det släpper låten inte taget. Bättre än så här blir det sällan.