lyssningsknark

"In It For The Money" heter Supergrass andra album, uppföljaren till den lika bejublade som speedade debuten "I Should Coco". Att grabbarna mognat en aning inför skiva nummer två hörs redan i det inledande titelspåret, samt att britpopen hade förändrats under de två år som passerat sedan debutskivan. Något som blir ännu tydligare i följande spår, den småpunkiga förstasinglen "Richard III", som visar en betydligt tyngre sida av bandet än vad de tidigare visat upp. Följande "Tonight" låter mer som ett spår från bandets tidigare period, medan "Late In The Day" är en ballad som tyvärr åldras lite halvtaskigt efter några lyssningar. "G-Song" buder på ett tungt sväng innan "Sun Hits The Sky" tar med lyssnaren på en resa i ett nästan för behagligt tempo. "Going Out" har en något melankolisk känsla över sig, trots att det här handlar om överlag ganska glad pop, ngåto som präglar en hel del av låtarna på "In It For The Money", en motsägelse som inte är helt klockren. "It´s Not Me" är en kort liten låt där den akustiska gitarren får ta lite större plats en vanligt, och jag tycker låten ger en liten försmak av som skulle komma på bandets självbetitlade tredje skiva. "Cheapskate" är ytterligare en låt som förlitar sig på ett stabilt grundsväng i en ganska stillaståede vers, men här exploderar låten rejält i refrängen vilket är enormt befriande. I de tre avslutande låtarna på skivan känns det som att Supergrass går lite på halvfart tyvärr, och även om man kan hitta snygga melodier även här så känns inramningen aningen oengagerad. Kanske hade de bränt för mycket krut när de spelade in min favorit från denna skiva, "Richard III", och inte orkade hela vägen in i mål. Något som givetvis drar ner slutbetyget en del, men när man har låtar som just "Richard III" så har man ju marginal att jobba med. Här är den: