Idag rankar jag Tom Morellos fem största stunder som elgitarrist (alltså bortser jag från hans akustiska alter ego The Nightwatchman). Det finns rejält med saker att lyssna igenom här, då hans gitarrspel varit tongivande i både Rage Against The Machine och Audioslave, men efter rejält med funderande har jag tagit detta beslut:

1. Born as ghosts
2. Testify
3. Like a stone
4. Killing in the name
5. Wake up

Här har vi alltså fyra låtar från RATM och bara en från Audioslave ("Like a stone"), vilket kan bero på många saker. Jag tror på en kobination av att Morello var mer experimentell i den tidiga delen av sin karriär, att hans små experiment passade bättre in i RATM:s stil samt att jag inte är riktigt lika förtjust i Audioslave som i RATM (trots att de förstnämnda hade en helt fantastiskt bra sångare).

Börjar vi från slutet så hittar vi "Wake up" från RATM:s debutskiva, där Morello kombinerar sina häftiga val av sound med några av de absolut bästa riff han någonsin skrivit. "Wake up" är låt som kastar sig mellan enormt våldsamma partier, funkiga verser och några ställen med en betydligt mer lågmäld framtoning. Morello behärskar dem alla på ett perfekt sätt. Går vi upp en placering hittar vi "Killing in the name", ytterligare en låt från debutskivan, och även om det är långt ifrån min favoritlåt med detta band så måste man ta i beaktning vilken enorm inverkan som just denna låt hade på stora delar av rockmusiken. Beatet, uttryckssättet, genreblandningen och inte minst gitarrsolot. Här drar Morello nytta av sin Whammy pedal, som då var en ganska obskyr pedal bland elgitarrister, för att höja alla toner han spelar med hela två oktaver. Genom att gunga fram och tillbaka på pedalen samtidigt som Tom spelar snabt på samma ton flera gånger i rad får han fram en fantastisk effekt. Först undrade världens kollektiva elgitarrister hur detta gick till, när de väl fick reda på det blev snabbt Whammyn standardutrustning bland många av dem. I "Like a stone" använder sig Morello av samma pedal, i kombination med lite andra effekter, och får här fram ett ännu finare gitarrsolo. Att tonerna i sig kanske inte är speciellt märkliga, vare sig här eller i "Killing in the name"-solot, täcks upp av de smakfulla effekterna och tillsammans bidrar de till att blanda något enkelt och direkt med något mer skruvat. Resultatet är lysande. "Testify" är en annan låt där Morello gått bananas med sina effekter. Här, på RATM:s sista riktiga studioalbum (jag räknar inte riktigt in coverskivan "Renegades" bland deras riktiga album utan ser den mer som en bonus-skiva), verkar Morello bestämt sig för att ta ut svängarna rejält. Därmed består låtens vers mest av ett enda stort oljud byggt upp av några av Toms effektpedaler. Tycker man att detta låter lite vilt så är det bara att vänta på gitarrsolot där Morello helt enkelt rycker ut gitarrsladden och slår den mot förstärkaren på ett rytmiskt coolt sett. Här använder han sig alltså inte ens av gitarren, utan bara sladden och lite effekter. Oväntat nog är detta ett grymt coolt parti och betydligt mer harmoniskt än vad man kanske kan ana. På samma album finns också "Born as ghosts" och här verkar det inte heller finnas några gränser. Morello får sin gitarr at låta som en ko i verserna, spelar ett enormt tungt men samtidigt svängigt riff i refrängen och rundar av med hans kanske mest skruvade solo någonsin. Jag vågar inte gissa på exakt vad det är för inställningar och pedaler han använder, men jag kan tänka mig att det mesta i Morellos pedalarsenal arbetar här samtidigt som han säkert använder toggle switchen (den lilla spaken på gitarren som bestämmer vilken av gitarrens mickar som ska låta. Morello har använt denna lilla mojäng på ett rejält revolutionerande vis i många andra låtar, lyssna tex på introt i "Know your enemy"). Det är så mycket anti-gitarrhjälte det går att få, samtidigt som det är ett av de coolaste gitarrsolon som någonsin gjorts. Precis som så mycket annat som Morello byggt sin karriär på. Här nedan hittar ni låten.





Och så är det Spotify-dags: lyssningsknark