Florence Valentin hade länge spelat ihop och släppt musik som passerat rätt obemärkt förbi innan de helt plötsligt fick en hit med "Pokerkväll i Vårby Gård" (eller "Grillkväll i Alby", som en person som önskade låten i radio kallde den). Love Antell och hans kamrater plankade här grundidén från The Clash:s "Bankrobber", höjde tempot en aning och gjorde låten annu Clash-igare än vad "Bankrobber" är. Om Joe Strummer kunde ha hört låten hade han antagligen tyckt att det hela vore rätt kul. Men det är en fantastisk låt trots, eller kanske på grund av, de ganska uppenbara stölderna. Antells text ger en väldigt romantisk, men även i stora delar ganska sanningsenlig, bild av Stockholmsförorten och svänget som hans band bidrar med är helt lysande. Att man stoppat in en grym blåssektion gör inte saken sämre.

Bästa del av låten: Jag gillar nog bäst när Love Antell kör sitt fantastiska "åh-åh-åh-åh-åh-åååhh" vid 02:20. Lite tidigare har Florence Valentin skalat ner arrangemanget och istället förlitat sig på gamla hederliga handklapp och enkelt komp, men här är man uppe på max igen. Det är mycket dessa små arrangemangsfinesser som gör låten så stor, men det är också den inlevelse man kan höra i Antells sång, speciellt här vid 02:20. Bättre blir det sällan.