Även om "Känn ingen sorg för mig Göteborg", eller möjligtvis "Kom igen Lena", är den låt som Håkan Hellström för evigt kommer att bli förknippad med så är det inte den bästa. Håkans fjärde riktiga studioalbum "För sent för Edelweiss" inleds nämligen med "Tro och Tvivel", som är den absolut starkaste låt han skrivit än så länge. Här beskriver Håkan fragment av sitt liv, som trummis i ett nytt band, som pappa till sin son och som en son själv av staden Göteborg. Ackompanjerad av ett lysande band, med klockrent pianospel och ett trumdriv som inte är av denna värld, spelade Håkan in detta epos med hjälp av Jocke Åhlund. Den känsla de har hittat tillsammans med de lysande musiker som finns i Håkans band är så fin att den är obeskrivlig, man måste lyssna själv för att förstå hur precist de här sätter huvudet på spiken. Här finns allting; en lysande text, en snygg melodi, ett perfekt arrangemang spelat av et dedikerat band samt en ledsångare som tror mer på vartenda ord han sjunger än vad ett helt pojkband gör tillsammans.

Bästa del av låten: Vid 00:55 beskriver Håkan hur han får sparken från sitt jobb på Pååls med raderna "jag hade inga barn då, men Carl-Johan hade två så det tog hårt på honom" och på det magiska viset Hellström sjunger ordet "hårt" tror jag inte någon annan lyckats med i svensk musikhistoria. Och det här är bara en av de små fantastiska fraseringarna han får till i "Tro och Tvivel".