lyssningsknark

Ludwig Bell hade några hyggliga låtar med bandet Dreamboy, men jag trodde knappast han skulle överträffa dem när han gav sig på en solokarriär på svenska. Fel, såklart, för flera spår på debuten "Jag Har Försökt Förklara" är lysande. Bäst är "Jag Är En Idiot" som är klassisk svensk pop med ett stråk-riff, mysigt pop-sound och både en vers och en refräng som fastnar direkt. Som Orup, Pontus & Amerikanerna eller Hästpojken, för att ta tre ganska olika artister som ändå har just det klassiska svenska gemensamt. Ludwig Bell har precis som de gjort "den där låten", och i hans fall är det den här: