lyssningsknark

Det var kanske årets mest hajpade släpp, eller i alla fall ett av de som fok såg fra emot mest, Arctic Monkeys "Tranquility Base Hotel & Casino". Det blev lite av ett pladask, för många förstod sig inte på skivan. Bandets förra, 2103 års "AM", ansågs av många som inte bara bandets bästa, utan även ett av 2000-talets bästa album. Sjäkv håller jag skivan innan, "Suck It And See", betydligt högre. Hursomhelst så var det många som inte kände igen sig, nu fem år senare, när Alex Turner krupit upp aningens för långt upp i sin egen röv (eller vill han bara få oss att tro det?), och gjort någon slags temaskiva om typ en uttråkad rockstjärna i rymden. Jag sågar inte skivan, tvärtemot är vissa delar ganska coola, det stora problemet är väl att det fattas hits på den. Men det saknas inte bra låtar, för det är inte samma sak som hits, och "Four Out Of Five" är en riktigt cool låt. Man saknar knappt gitarrerna (Turner har skrivit en skiva som är betydligt mer piano-baserad) och basriffet är groovy. Svänget finns där, samt den lysande textraden i middle eight-partiet "I can lift you up another semitone" då bandet samtidigt lyfter låten upp just en halvton (fast om man ska vara helt ärlig, och lite nördig, så är det faktiskt på sätt och vis en tonartssänkning, då låten går från E-moll till C-moll i detta parti, och sedan lyfter här via C#-moll för att till slut landa på D-moll i sista refrängen, ett helt tonsteg ner från originaltonarten). Det gäller bara att acceptera att det är så här Arctic Monkeys låter anno 2018, så kan man njuta av låten sen.