lyssningsknark

2016 har varit ett hårt år, jag har nog åldrats minst två år på ett år. Så att hålla liv i den här bloggen har inte varit lätt, inte heller har det prioriterats speciellt hårt då det har funnits annat att göra. Men nu är det ändå december månad och då ska jag min vana trogen räkna upp årets bästa låtar. Den enda skillnaden är att jag i år skippar rangordningen. Dels för att det känns lite mer seriöst, dels för att det är svårt att skilja låtarna åt med vad som är bäst och vad som är nästan bäst. Lite kan det bero på att jag tycker att 2016 varit ett sorgligt år rent musikmässigt, jag har hört så otroligt mycket dynga och ovanligt få bra låtar. Men det finns undantag, som tur är, och är ska jag nu ägna mig åt att rada upp dem:

 

Hamilton Leithauser har tidigare sjungit i Walkmen, Rostam Batmanglij gjorde ett uppmärksammat avhopp från sin roll som multi-instrumentalist och producent i Vampire Weekend. Tillsammans fann de något nytt, eller rättare sagt skapade de något nytt. Det får man vara tacksam för, då de i sina bästa stunder gör musik som till skillnad från radioskvalet faktiskt känns genuin. "A 1000 Times" heter den låt jag gillar bäst hos duon. Här sitter Leithausers raspiga röst klockrent i Rostams retro-aktiga produktion. Som lyssnare blir man, eller i alla fall jag, smått trollbunden av denna låt som bygger på ett mantra som snabbt hamrar sig in. Så pass att man gärna tar en lyssning till. Tänk om lite mer musik detta år kunde varit lika bra.