lyssningsknark

Mac Demarco med band intog Debaser Medis i Stockholm igår, och som de gjorde det sen. Med tre fullängdare (om man räknar Rock and Roll Night Club) och en ny mini-LP i bagaget så har Mac nu skrapat ihop en setlist som håller för det mesta. Låtvalen är smakfulla (även om jag saknar "Brother", "Blue Boy" och "Rock and Roll Night Club") och visar upp det bästa från skivorna och live får låtarna lite mera skjuts och ytterligare energi. Samtidigt hör man bristerna i några av låtarna från nya "Another One". När dessa ställs mot äldre låtar som "Cooking Up Something Good", "Freaking Out The Neighborhood" och "Salad Days" (som verkligen vinner på liveformatet) så når de inte riktigt fram. Men det finns också nya låtar som tillhör höjdpunkterna, exempelvis klockrena "No Other Heart" och svängiga "The Way You'd Love Her". Svängigt är det nästan hela tiden, förresten, något som Demarcos korta låtar ofta kännetecknas av. Men det bjuds också på lugnare stunder som fina "Chamber Of Reflection". Och så givetvis det där jammet som bandet alltid brukar stoppa in i mitten. Just igår var jag inte bekant med låten som bandet spelade, men jag gissar på något med Rush. Givetvis är det en ironisk gest att spela en progressiv rock-låt, samtidigt märker man att killarna i bandet tycker att det är jäkligt kul att få visa upp lite virtuosa sidor. För det här är ett band som verkligen kan spela, det är inget snack om saken, och den där slacker-stämpeln som de satt på sig själva har de inte levt upp till i övningsrummen. I extranumret tar man i ännu mer och spelar en helvild version av "Enter Sandman". Det är väl kanske inte en bra version i ordets rätta bemärkelse, och det ska det inte var heller. Istället är det festligt, precis så som man lätt upplever Mac och hans band. För mellan varven blir det både pubertalt mellansnack och flera varv crowdsurfing. Det hade gått att polera det här, givetvis, men frågan är om det hade blivit bättre då? Nej, Mac Demarco är bra som han är, man får ta vissa element för vad de är för när summan ändå räknas ut så ligger han på plus. Rejält. Det är fantastiska låtar som Demarco bjöd på igår och dessutom framförda så som man vill ha dem. Bäst? Som vanligt så var det "The Stars Keep On Calling My Name".