lyssningsknark

Från ingenstans kom den, Wilcos nya skiva "Star Wars". Ingen förvarning, ingenting, bara ett meddelande om att den plötsligt fanns på Youtube för streaming och gratis nedladdning via bandets sida. Om några veckor finns den också rent fysiskt, som tur är. Nästan ett Beyonce-drag av Wilco, kan man säga, fast kvalitetsmässigt mil bättre. Soundet är smutsigt och stilen på låtarna är ofta lite småkrånglig och den skiva som jag först kommer att tänka på är "A Ghost Is Born" från 2004. Och så jämför jag såklart med Tweedys soloplatta som kom förra året och då kan man dra en del paralleller, men jag föredrar Wilcos nya. Efter första lyssningen var jag lite tveksam men efter några fler så börjar bitarna falla på plats. För mitt i stormen som bandet driver upp rent ljudmässigt så finns det melodier och som vanligt när Jeff Tweedy skrivit dem så är de bra. Lyssna bara på "More..." och "Random Name Generator" som efter några lyssningar känns som givna Wilco-favoriter. Dock så finns det en del spår som känns mindre engagerade och några undrar jag om bandet bara spelat in för att ha nya låtar att spela live. Vilket är ett format där jag i och för sig tror att många av låtarna på "Star Wars" kommer att växa, de känns nästan som gjorda för att spelas framför en publik snarare än i en studio. Wilco har varit med ett tag nu, i över 20 år faktiskt, och de kan det här med att göra musik. Samtidigt blir det svårare och svårare att hitta nya vägar för ett sånt här band, men jag tycker nog de lyckas här, även om allt inte är lyckat. Men när jag hör något så fint som avslutande "Magnetized" så bryr jag mig inte riktigt om att kvalitén inte är riktigt jämn på "Star Wars", jag har orimliga krav på ett band som Wilco och införlivar de några av dessa så är det godkänt. Mer än godkänt faktiskt, "Star Wars" är en bra skiva: