lyssningsknark

Ok, nu har skivan landat och jag har hunnit lyssna igenom den och jag måste säga att "Meliora" är ett styrkebesked från ett av världens just nu mest intressanta hårdrocksakter. De maskerade männen från Linköping har en ny påve, som vanligt, när de släpper nytt och även om det är samma person bakom masken så låter Papa Emeritus ännu bättre än sina föregångare. Hela bandet, alltså de namnlösa gastarna, låter ruskigt bra och i Klas Åhlunds produktion har de fått ett tyngre sound med mer tryck i. Jag älskade bandets debut och även om uppföljaren inte höll samma klass så var det en klart godkänd skiva. "Meliora" når inte heller upp till debuten, men kommer ändå oväntat nära. Förstasingeln "Cirice" var långt ifrån en favorit i min bok när den kom ut men den har växt. Mer direkta är låtar som "From The Pinnacle To The Pit", "Absolution" och "Mummy Dust" och de tillhör också höjdpunkterna på detta album. Lite tråkigt är det att bandet bantat bort det latinska språket från sina texter och kanske tagit bort de mest underhållande satansreferenserna, men det samtidigt känns det oundvikligt med förnyelse. Och kanske kan man bara skriva ett visst antal låtar om kärleken till djävulen innan det tar slut på material att ösa ur. Ghost anno 2015 är kanske lite mindre creepy, lite mindre image och samtidigt lite mindre charmigt men det är också ett band som känns otroligt stabilt och använt precis rätt byggstenar för att ta nästa steg. Det duger för mig.