lyssningsknark

bättre än kola

Söndagsskivan: Blå Himlen Blues

Kategori: Söndagsskivan

Mitt i 80-talet kom den, Imperiets "Blå Himlen Blues", och det hörs. För soundet är väldigt mycket 80-tal med extremt högt mixade trummor, synthar och en del smålökiga saxofoner. På sätt och vis är det Imperiets första riktiga album då "Rasera" mycket bestod av låtar som var tänkta för Ebba Gröns fjärde album och den självbetitlade skivan som kom 1984 var inte mycket mer än en EP. Men här får man hela nio nya låtar på en fullängdare. Eller nya och nya, då två låtar är covers (Hoola Bandoola Bands "Fred" och Pugh Rogefeldts "Sura-baya-Johny", som egentligen den också är en cover på ett gammalt tyskt kabaretnummer) så är det egentligen bara sju låtar som är nyskrivna. Alla av dem är inte klockrena; "Fat City" är inget vidare, titelspåret är aningen segt och jag har alltid haft svårt för albumöppnaren "C.C. Cowboys". Bättre är då "Tonårs Jesus". "Moderna Män" och den finfina "Århundradets Brott", den sistnämnda är skivans topp och en av Imperets bästa låtar. Thåström sjunger som vanligt fantastiskt bra, med både bett och värme i rösten. Tonerna sitter där de ska och känslan är alltid mitt i prick, en kombination som inte är helt lätt att lyckas med. Och skivans två covers, jodå, de är väl inte så dumma. "Fred" är kanske lite för lång, men det är originalet också, och arrangemanget är lite för daterat för att det ska kännas som riktigt aktuellt, trots att ämnet som låten behandlar är lika viktigt än idag. Pughs klassiker får också en värdig behandling, en uppdatering när 70-talet sminkats om till 80-tal. Men skivans största behållning är alltså den här låten, "Århundradets Brott":
 
 
Kommentera inlägget här: