lyssningsknark

bättre än kola

Söndagsskivan: Blizzard Of Ozz

Kategori: Allmänt

1979 hade Ozzy Osbourne fått sparken från Black Sabbath och hans redan hårda missbrukande eskalerade. Ett år senare hade sångaren fortfarande en stark relation med olika substanser, men samtidigt hade han också ett nytt klockrent band och en finfin ny skiva att visa upp. "Blizzard Of Ozz", som skivan heter, var alltså Ozzys solodebut och plattan är än idag hans bästa verk efter Sabbath-tiden. Hans nya band, med gitarristen Randy Rhoads i spetsen, bidrog till en betydligt modernare stil än vad Sabbath höll på med. Melodierna är relativt poppiga, gitarrerna bränner skalor till höger och vänster och rytmsektionen håller ett fint, tajt sväng vilket ger associationer närmre Van Halen än Black Sabbath. Fast "Blizzard Of Ozz" är en skiva med betydligt mer mörker än vad Van Halens debutskiva hade, och det är väl inte för inte som som Ozzy kallas "The Prince Of Darkness". Rent textmässigt finns det både mörka teman som lite mer lattjo grejjer (som "No Bone Movies", en låt som beskriver hur managern och kommande Osbourne-frun Sharon hade förbjudit bandet att kolla på "bone movies", med andra ord porrfilm) och det hela smälter samman riktigt fint. Här finns också Rhoads hyllning till sin mor, "Dee", som är ett litet klassisikt gitarrstycke på knappa minuten. "Suicide Solution" är inspirerad av AC/DC-sångaren Bon Scotts död och "Mr. Crowley" är ganska uppenbart en låt om esoterikern Aleister Crowley (enligt många felaktigt informerade var denne skandalomsusade man satanist, dock höll inte herr Crowley alls på med satanism, som är en lite senare företeelse delvis inspirerad av Crowleys idéer. Istället höll Crowley på med magi, ockultism och sin egen lära Thelema, vilket gjorde honom så avskydd bland många i det tidiga 1900-talets samhälle att han ibland kallades "världens elakaste man"). Det är knappast någon slump att flera av de låtar som finns på "Blizzard Of Ozz" fortfarande tillhör stommen i Ozzys liverepertoar, de är nämligen både bland de bästa och mest älskade låtarna som han någonsin spelat in. En skiva senare förlorades Randy Rhoads i en flygolycka, och trots att Osbourne fortsatt att hitta nya, utmärkta gitarrister så har han aldrig riktigt lyckats ersätta Randy. Och när man hör hur killen spelar på låtar som just "Mr. Crowley" så förstår man varför. Här är den:


Kommentera inlägget här: