lyssningsknark

En av de bästa TV-visade konserter jag någonsin sett är den som Red Hot Chili Peppers gjorde i Stockholm 1999. Bandet hade återförenats med gitarristen John Frusciante efter det att han hade varit borta i mer än ett halvt decennium, och hans ersättare Dave Navarro hade lyckligtvis fått sparken (jag vill inte säga att Dave Navarro är en dålig gitarrist på något sätt, men jag tycker nog inte att han passade in i RHCP). Frusciante hade lyckats bli ren från sitt grova heroin-beroende (roligt nog var Navarro också ganska vass på att skjuta upp heroin i blodkärlen, och verkade mer intresserad av detta och att gymma än att repa med sitt band, som för den delen inte heller var speciellt rena från knark) och hade tillsammans med Flea, Chad Smith och Anthony Kiedis byggt upp skivan "Californication", det bästa bandet åstadkommit sedan den fantastiska "Blood sugar sex magik" från 1991. Enligt uppgifter (något tvivelaktiga dock, Kiedis bok "Scar Tissue" vittnar om en lite annan sanning) var hela bandet rent från knark och rejält taggade inför turnén som efterföljde skivan. Enligt dem själva gjordes en av de bästa spelningarna just i Sverige, och det var därför som både TV och radio fick tillstånd att sända den i efterhand. Jag såg spelningen på TV och blev så imponerad att jag var tvungen att spela in det hela när P3Live sände konserten, på ett band som jag sedan lyssnade på frekvent. Det var ett enormt energiskt, lekfullt och gruppdynamiskt framförande, med en mycket funkigt ös och en del lugnare stunder. En av de finaste stunderna på konserten är den alldeles för bortglömda "Soul to squeeze", som i dess original endast finns på en EP. Den version som Red Hot Chili Peppers visade upp här var minst lika bra som studioversionen, om inte ännu  bättre. En kanonlåt från en kanonspelning, helt enkelt.