Yngwie Malmsteen är ju lite utav urtypen för gitarrbränn, det går snabbt, det är många toner och det är mycket image hos killen. Och visst går det att skratta åt en hel del saker med Yngwie, tex hans stora ego och hans ovilja att variera sin musik. Men man måste också tänka på hans fantastiska teknik och ton, hans stora betydelse för resten av gitarrvärlden och hans enorma vilja (ett exempel är när Yngwie i slutet av 80-talet blev av med all fysik i sin högerhand efter en olycka, och var tvungen att att öva upp sin plektrumteknik på nytt från ruta ett. Detta lyckades Yngwie ganska hyfsat med, även om han har haft sina svackor på senare år). Det är något så unikt som en osvensk svensk som numera måste klassas både som legend och som pajas. Här har jag plockat fram hans i mitt tycke bästa låt, "Far beyond the sun", live med en orkester i Japan. Här är Yngwie i fin gammal form och bränner skalor och arpeggios i en fasansfull fart, det är ett rejält imponerande klipp där man får se något av det mest banbrytande inom elgitarrspel under 80-talet. Yngwie Gallsten: