Blurs sjätte skiva "13" präglades mycket av Damons kraschade förhållande med Justine Frischmann (Elastica, tidig medlem i Suede) och texterna var mer personliga än tidigare. Bandet fick till några fina singlar med "Tender" och "Coffee & TV", men skivans huvudtema är experiment. I "Bugman" hörs spacerockig distgitarr, "Caramel" är dränkt i gitarrspår, "Trailerpark" består av en samling mollackord som blir ännu mera nedstämda av den pipiga orgel de spelas på, "Trimm trabb" är en hyllning till en gammal sko och drivs av ett rockigt riff, "Battle" är falsettsång kombinerat med en ny spännande klangvärld. Blur goes Pink Floyd, ungefär. Intressant är att Graham ritat skivomslag både till singlarna och albumet, något som han fortsatt med under sin solokarriär. Skivans mest intima stund infinner sig i tredje och sista singeln "No distance left to run", en fin låt med en bluesig nerv, något som Blur sällan annars visar upp.